- Project Runeberg -  Mannen af Börd och Qvinnan af Folket. En teckning ur verkligheten /
54

(1858) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

derjemte ung oøh begåfvad rcmd sairikamch ovanliga själsgafvor,
att du i dem eger ett helt kapital af (mille, hvarmed du kan gagnaP?

„Ja, du har rätt, jag tø; UBg^cfcJ^g.iätekw–»» gen o (n eget
arbete bryta mig min bana, trots den eviga otur som ihittills;, följt
mig; men det händer^istundom-, att det intejligenta området icke
är tillräckligt för att göra en lycklig, eller ,att fylla den tqmhet som
uppstår inom össj, så äfven med mig., Öjertat har ;ock( en röst
som höjer sigf’ da; kännes‘ djupt att ihän-är eni^am’pch förrådd af
den som en gång stod såsom ett mål för våra värmåsté önskningar."

„Bättre att stå allena, an attrvärå fastkedjad vid sidan af en
varelse som man måste förakta. “

jjStephana!«’;

„Tyst, Jacob», och låt mig tala ut, Denqyinna, som
för-rådt ett sådant hjerta som ditt, är föraktlig, och du bör tacka
Gud som besparat dig den hårda lotten att nödgas framsläpä! ditt
lif vid hennes ,;sida. Att kasta tanken på henne, är att slösa bort
sina ädlaste skatter på, ett ovärdigt föremål.

Jacobo rynkade lätt .ögonbrypen, med en min af missnöje,
utan att svara. Stephana bytte genast om samtalsämne, och började,
tala om några nya anläggningar vid brukpt,, och om dgn
ma-nufakturyerkstad, Jacobo höll på ätt anlägga en half milo,,ifrån
Kungsborg, på en under detsamma lydande egendom, kallad
Akers-näs, ■— IJnder detta samtal hade Stephana fattat Jacofjos arm och
de vandrade fram genom parken upp, till byggningen, hvarifrån de
togo vägen jied till bpiket, för att bese verkstäderna.

■ ;Splen hade redan sjunkit ned bakom horisonten,,då Stephana
återvände upp till byggningen. Ilon gick långsamt;’och
såg,tankfull ut. Jacobo hade ridit till Akersnäs;, der-, han låtit inreda;ett
par rum åt sig, för att kunna:-yara till hands .och hafva öfyersigt
öfver arbetet, Då-, Stephana,jsteg .uppför de breda trappsfegen,
som förde till den utanför huset,-uppförda verandan, fann hon Eklund
stående på, det ö.fyersta. Djupt bugande och med blottadt hufvud
räckte han henne ett bref, sägande:

„Nådig grefven bad mig lemna detta.11

Stephana smålog vid ordet nådig, tog tigande bi’éfvet och
gick in i salen. Med ett eget utmanande uttryck i blicken,
betraktade hon det väpenpryddä sigillet, under det hon mumlade1:

: „Säkert innehåller det häi brefvet ord af öfvermödig stolthet.
Jag känner mig starkt freitad att icke läsa det.“ Hon lade brefvet
på bordet, men tog det genast åter, mumlande: „Dock, hvad rorer
det mig, hväd håndskrifter." Härmed bröt hon sigillet. Brefvet
innehöll blott:

„Högädla fru,!;

Jag utber mig att i morgon få aflägga, ett besök och då munt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manqvinna/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free