Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen uppgöra affären om taflorna. Det som en gång är såldt kan
icke återtagas, men väl återköpas.
Med högaktning ■:
Herman Itomar1ijerta.u
, Stephana log,; och en blixt ljungade fram ur c|e mörka ögonen,
under det hon tänkte:
„Nå väl, han har upptagit den handske jag kastat, det blir
således en strid; meti ni vet icke, istölte grefve, med hvilken, ni
kommer att kämpa.“ Hon sammankramade brefvet i sin liila
knutna hand, med en rörelse full af harm.
Sedan grefve Herman affärdat Eklund med svaret till Stephana,
klädde han sig och gick upp till sin mor. I salongen låg
gref-vinnan på en chaislong, och på den -starka färgen syntes att hon
hade feber. Framför de åt balkongen uppslagna glasdörrarna salt
fröken Helfrid, en flioka om tjugii år. Hennes utseende påminte
starkt om brödrens. Helfrid var låhg och med en mera ståtlig.än
smärt växt. Idon hade en hög panna, stora blå aristokratiska
ögon, en rak näsa och en mun som, i likhet med brödrens, hade
ett allvarligt uttryck. Ansigtsformen var oval, hyn hvit och skär,
liknade en nyss utsprucken ros, Håret, betydligt mörkare än brödrens,
var helt och hållet uppstruket från pannan,, så att det nedföll i
långa mörka lockar bakom öronen. Der Helfrid satt med den
höghalsade, tätt åtsittande nettelduksklädningen, garnerad omkring
halsen med en spets, liknade , hon en dam från medeltiden. Det
låg’intet öfvermod, ingen ökuflig stolthet i uttrycket af detta
an-sigte, men deröfver hvilade en prägel af sann, ädel värdighet söm
gaf något aktningsbjudande deråt.
Vid grefve Hermans inträde upplyftade hon det öfver arbetet
nedböjda hufvudet, och ett hjertligt leende lilvade upp de
allvarsamma dragen. Äfven öfver grefvinnans stolta och eljest kalla
am-sigte gick en ljusning, och hon räckte sin fina aftärda hand emot
sonen.
„Hur är det?“ frågade grefven och tryckte den till sina läppar.
„Jag tycker febern är bättre nu, än när du var uppe för en
stund sedan. Hvad sade doktorn då han for?*
„Att mamma förkylt sig och ådragit sig en katharr, något .som
han förklarade ätt mamma med sitt svaga bröst på det
sorgtalli-gaste bör undvika.*
„Ser du, Herman, ’att jag hade rätt då jag påstod, att jag
icke var farligt sjuk, fast du och Helfrid nödvändigt ville se en
fara i en liten förkylning. Nu .känner jag mig må betydligt bättre,
och derföre gjorde du mig ett nöje om du tog Helfrid med dig
och företog en promenad. Jag oskall’under tiden bjuda till att
sofva, och Marie kan ju passa på, om jag ringer och behöfver något.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
