Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Du, Herman Romarhjerta, arrendator linder« en annan! Ah!
min bror, det vore en bitter förödmjukelse för vår mor. “ i’><
Helfrid hade rest sig upp. I detsamma hördes hofslag på den
genom -skogen gående genvägen, och en ryttare sprängde fram på
en svart häst, af sällsynt skönhet. Den unge1 mannen, som på
detta sätt bokstafligen flög. förbi Herman och Helfrid, var, som det
syntes,’så försänkt i egna tankar, att han icke märkte dem. Hans
ovanligt vackra yttre hade likväl frapperat de båda syskonen, ehuru
hastig uppenbarelsen varit, i
a „Hvem kunde det vara ?“ osade; Helfrid.
;y,Jag.Vet icke; om ej den der slägtingen till fru/§tephensen,
som Eklund talade om.“
„Ja så’, hon har en1 slägting?“. < ■ .
„Förmodligen en brör- eller systerson, ty han såg .så ung
ut, och hon har i väl sett sina bästa år kan jag förmoda.“:.
„Ja, hon är ju en gammal
enka?“-,, „Så har man sagt.“
Följande eftermiddag steg grefve Herman till hast för att
be-gifva :sig till Kungsborg och uppgöra affären-onr taflorna;.: Det
sorgsna och milda uttryck hans ansigte bar, då ihan talade med
systern, var nu försvunnet, och : öfver de vackra dragen låg. en
prägel af oböjlig stolthet. Man såg, då han galopperade bort, att det
var’den anborna grefven1, ; som begaf sig till den rika parvenuen.
Under1-vägen tänkte Herman:
„Gifs det något obehagligare än att hafva med qvinnör att
göra. Vöre det; nu en karl, åså hade han icke burit sig så-groft
och dumt åt som att skicka mig taflorna, och om han gjort det-,
skulle jag egt rättighet att tillrättavisa honom; men nu behagar
det ;en ’käring’• (0; iStéphåna! hvad skulle du ha.känt, om du vetat
att Herman i’sålunda titulerade ; dig?) att förödmjuka mig, ‘och jag
måste helt artigt’ rätta hennésnmisstag; iäfVen om hon, i likhet med
den här*>’ är någon ’gammal mulattska,, som rest ända; hit för att
glömma att hennes!yförfäder burit’ slafbojan. —* Just ett trefligt
besök det här, att bringa .en öfver sina rikedomar högmodig
gumma till sundt förnuft.Hoj
Grefve Herman fortfor attdusina tankar måla Stephana med
platt näsa, tjocka läppar,- brun skrynklig- hy, gråsprängdt hår och
en mun utan tänder. Ju mer han tänkte på den dam han nu
skulle uppvakta-,, ju vidrigare föreföll; honom hela besöket;
isynnerhet: som han skulle i egenskap af gäst besöka sina fäders-och sitt
eget fordna hem.
Dessa sednare känslor togo småningom öfverhand, så att
Herman höll in sin häst och lät den gå i sakta traf. Han kände, att
han behöfde tid för att bereda sig på det smärtsamma intryck,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
