Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Historien gifver ingenstädes den erfarenheten vid handen, att
en nation framgått till moralisk utveckling under en strängt
monarkisk styrelseform. Folket, då det behandlas som ett omyndigt
barn, biir omyndigt till sin karakter och sina själsegenskaper samt i
följd deraf liknöjdt för de nationella intressena, emedan det icke eger
någon rätt att blanda sig deruti. — Nej, friheten är
framåtskridandets och civilisationens moder; utan den kan intet folk i verlden
vinna någon högre utveckling. Ni säger, att folkstyrelsen är
ingenting annat*än en godtycklig pöbelregering. Folhit, grefve,
betyder i en stat det samma som Gud i universum, e^h liksom Han
styrer detsamma, är amerikanska folket alltings upphof och ända;
allt utgår från folket och vänder dit tillbaka, såsom Tocqueville
säger. I Amerika uppfostras hvarje medborgare till ett sannt
intresse för samhället, och hvar och en inser välsignelsen a,f att
underkasta sig dess lagar. Ni tror icke på republikens bestånd. Ar
det väl tänkbart att ett folk, som krossat moderlandets välde, och
hvars revolution var en produkt af mogen öfverläggning, djup kärlek
till friheten, och icke ett flyktigt begär efter oberoende, utan
framgick med orubblig tillgifvenhet till ordning och laglydnad, skulle
krossa sitt eget verk? — Hade ni lefvat i Amerika, skulle ni
äfven nödgas erkänna, att på intet ställe i verlden talar lageii ett
mera befallande språk; och grunden dertill är, att man gjort
styrelsen mäktig, men de styrande obetydliga och sålunda bevarat
samhället på en gång fritt och ordnadt/ Stephana hade talat med
ett stigande intresse och hela hennes ansigte öfvergöts utaf det lif
och den värma hvarmed hon försvarade Amerikanska republiken.
Här afbröts samtalet utaf Jacobo som kom in. Han gick
helt ogenerad fram till Stephana, räckte henne handen, hvarefler
han på sitt enkla och behagliga sätt helsade grefven. Stephana
presenterade:
„Grefve Romarhjerta, herr Lange/
Jacobo satte sig bredvid Stephana på nédra delen af
pom-padouren, och hon sade åt honom med ett obeskrifligt mildt och
vänligt leende:
„Grefven och jag hafva levererat en batalj. Jag har
kämpat som en god republikan och grefven som oförskräckt aristokrat/
„Och segren, hvilken tillföll den?“ frågade Jacobo och såg
leende på Stephana.
„Den är oafgjord,u svarade Stephana.
„Jag fruktar att dylika strider aldrig leda till något resultat,“
inföll grefven, denna gång med ett något i tonen, som påminte
om aristokraten; „ty den öfvertygelse hvaruti man blifvit uppfödd
blir vanligtvis rotfast i hjertat/
Grefven reste sig och fattade hatten, liksom åsynen af den
vackre unge mannen vid Stephanas sida hade utgjort något som
han fann föga behagligt. Stephana frågade skämtande om hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
