Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om aftonen, da Herman kom hem, stod Helfrid nere i biblio—
theket och väntade på honom.
„Hvad du clröjt länge!“ var det första ord Helfrid yttrade
till brodren.
„Ja, jag har visst det,0- svarade Herman nästan kallt. Han
kände sig generad af systerns närvaro, och den redogörelse han
för henne skulle blifva tvungen att aflägga, angående sitt besök
på Kungsborg. Helfrid återtog:
„Kom och sätt dig här, kära Herman, och låt mig höra något
om ditt besök. Vet du, jag har haft odrägligt tråkigt medan du
varit borta. Det skulle friska upp mig litet att få höra något om
den yttre verlden, ifrån hvilken det förefaller mig liksom jag vore
alldeles afsöndrad.“
„Du är väl så ock, stackars barn; allt sedan vi flyttade hit
för ett år tillbaka, har du icke varit i någon beröring med den
öfriga verlden.“
„Det betyder också ingenting; du vet att jag trifves bäst med
dig och mamma; men det skulle roa mig att höra något från det
kära Kungsborg och om dess nuvarande egarinna. Hurudan
men-niska är hon? Creolska eller mulattska?"
Herman log ovilkorligen, ehuru han just icke var böjd för
att le.
„Hon är hvarken det ena eller det andra, utan såsom det
tycks, af rent anglosaxiskt blod.“ -
„Det är således en gammal dam af hyggligt utseende. Nå,
berätta mig nu ordentligt om ditt besök, och huru ni gjorde upp
tafvelafiaren.“
„Kära Helfrid, det är icke stort att säga om den saken. För
det första är fru Stephensen ett ungt fruntimmer; för det andra
förnekar hon mig rättigheten att betala taflorna, under
förevändning att de aldrig hade eller kunde ingå i köpet; och dervid
måste det blifva.“ Grefven talade med synbar otålighet, hvilket ej
undföll Helfrid, hvarföre hon reste sig upp, sägande:
„Du är trött Herman, och jag gör orätt i att uppehålla dig.
— God natt, min bror.“
„Förlåt mig, Helfrid; men jag är i afton illa stämd. L Det
hvilar liksom en förödmjukelse öfver mig, då jag tänker på den
förbindelse jag kommit att stå uti till en fremmande person,“
Herman kastade sig ned uti en fåtölj; „och likväl lemnade hon
mig intet val. Jag måste foga mig efter hennes vilja, emot
min egen.“
,,Hvarför?“
„Derföre att hon förklarade bestämdt och uttryckligt att
taflorna icke voro hennes, och att hon aldrig önskat att ega dem,
samt att det vore en grof förolämpning af mig, att under sådana
omständigheter vilja betala det som var min egendom.li
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
