- Project Runeberg -  Mannen af Börd och Qvinnan af Folket. En teckning ur verkligheten /
77

(1858) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

„Ni ej vill komma i någon vidare. Men ni misstager er
fullkomligt; ty ni står i ingen forbindelse hos mig, utan om någon
af osfe’gbr det,’så är det jag’till

„Sannerligen, min fru, jag nu kan fatta er mening; att jag
tager em ot én gåfvp, den ni bevisar mig att jag ieke utan att
förolämpa er kan vägra emottaga, kan väl . aldrig sätta er i
förbindelse hos mig." .

„Herr: gr’efve, vi komma besiämdt att hela lifvet igenom tvisfa
om de der taflorna, så framt jag icke kan lyckas att taga grefveh
ur sin förvillelse. Jag fruktar bara att vi blifva fullkomliga
ovänner, sedan jagi riktigt uppriktigt förklarat mig."’ Stephana såg på
grefven med ett nästan allvarligt leende.

„En dylik fruktan bör väl icke ni kunna hysa?"

„Och hvarför icke?“ Stephana kastade hufvudet med en egen
stolt rörelse tillbaka och såg på grefven med en blick, som alldeles
beröfvade honom lusten att säga hvad han tänkte, nemligen:

„Ni, som är så skön.‘V I det stället svarade han:

„Ett fruntimmer bör icke kunna tänka sig möjligheten af att
en bildad man kan blifva hennes ovän;, aldraminst derföre att
hon talar sanningens språk."

• „Sanningen är just det vi dödliga minst fördraga. Men jag
vill oaktadt denna erfarenhet tala dfejss osminkade1’’språk; få se
huru väl jag dermed gör mig anskrifven. I det hela är jag af
dem,.; som icke mycket:1 skattar åt smicker och artighet. Ett fel,
man lär sig i mitt hemland." ’ ’

„Nå väl, gif mig ett prof på er amerikanska uppriktighet,"
bad grefven, som emot sin vilja icke kunde undgå att med
beundran betrakta den unga qvinnan.

* ,yGerna; men felet är icke’ mitt, om jag nu kommer att uttala
ord som kunna förefalla mindre grannlaga; utan ert, som vill att
jag skall tala uppriktigt i afseende på de der taflorna."

„Jag lofvär att icke tillräkna er, utan mig sjelf allt hvad som
kan förefalla mindre behagligt."

„Godt! då .lofvar jag tala ut mina tankar helt oförskräckt.
Jag har ifrån min tidigaste ungdom fått en till afsky gränsande
ovilja föf adelnA; Stephana sade dessa ord med nästan bleka
läppar, och man såg på deras skälfning och på ögats darrning
att hon nu hade talat ut sin själs innersta tanka. Hon drog ett
djupt andetag och. fortfor, utan att se på grefven, som vid- denna
inledning skiftade färg. „Denna förbittning emot en hel
samhällsklass hade ■ sitt ursprung, icke i de republikanska begrepp man i
Amerika insuper med modersmjölken, utan uppstod hos mig under
ett vistande i Europa, då jag på nära håll hade tillfälle att se
och äfven känna verkan af den allt uppslukande egoism, som utgör
hufvuddraget i adelsmannens-karakter."’ Stephanas bleka kinder
färgades med en ljus purpursky. Hon strök med handen öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manqvinna/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free