Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfvermod sätta ’sig öfver ett annat värde. Ilvad kunna de? Dansa,
exersera och paradera. Men beröfva dem förmögenhet och säg åt en
sådan der ädling: du skall försörja dig sjelf; och då först får man
s,e huru komplett odugliga de äro; hvilka ömkliga varelser dh
utgöra. — Med denna kännedom, och erfarenhet, inser ni, att jag
måste förakta hela denna samhällsklass, och att jag ovilkorligen
måste’ med vämjelse betrakta allt som påminner om denna adels
nu förgångna storhet. Att jag skulle ha ansett för en verklig
förödmjukelse, om jag, ett republikens barn, nödgats i min boning
hafva ett galleri af porträtter, som oupphörligt skulle påminna mig
om att denna egendom varit en förtryckares boning. — Så äfven
med vapnet »öfver spiseln,* Hade jag sjelf uppgjort köpet, hade jag*
uttryckligen förbehållit mig att allt som erinrade om dess ursprung
af adelig borg icke skulle få ingå deri. Således har grefven satt
mig i en verklig förbindelse då, ni befriade mig ifrån dessa fö.r min
känsla obehagliga föremål; och nu, herr grefve, hoppas jag ni icke
mera vill påstå att ni står i skuld hos mig.“
Under det Stephana talade,, tänkte Herman med det sårade
högmodets harm:
„Hon vill genom detta tal förödmjuka och lära mig
Värdelösheten af min börd, under det hon låter mig förstå att en ädling
är en odugling. Ah! du genom din rikedom förmätna qvinna, du
talar om vårt öfvermod, men du glömmer ditt, uppkommet af
penningen.“
När Stephana tystnade sade Herman med en nästan
högdragen ton:
„Men, min fru, det hade ju återstått för er att göra en
auto-dafé af mina förfäders porträtter.“ v-
Stephana betraktade Herman med ett uttryck, i blicken af
vemod, ja, nästan af ömhet, då hon med en ton, som hade något
fullkomligt skiljdt från blicken, sade helt kallt och lugnt:
„Ni har rätt, grefve;;,men jag hyser aktning för andras
fördomar, äfven om ja g f sjelf betraktar dem med ömkan. För er,
med edra aristokratiska begrepp, bör taflorna hafva ett verkligt
värde, och jag ansåg dem dessutom utgöra sådana saker att de
icke kunde säljas, isynnerhet när jag till intet pris velat köpa
dem; derföre återsände jag dem till er.u
Grefven gjorde en stel bugning. Stephana smålog sorgset, i
det hon tillade;
„Herr grefve, mina ord hafva harmat er?“
Hvad var det i Stehpanas röst, då hon sade dessa ord, som
nästan smekte Hermans öron. Han visste det icke sjelf, men det
föreföll honom liksom omöjligt att kunna harmas på henne, och
likväl, huru hade hon icke sårat och förolämpat honom! Emot
hans vilja blef tonen i hans egen röst mindre kall och stolt då
han svarade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
