- Project Runeberg -  Mannen af Börd och Qvinnan af Folket. En teckning ur verkligheten /
83

(1858) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Men har mamma beräknat det smärtsamma af att återse
Kungsborg, nu sedan det öfvergått i andras händer? Att åter träda
under detta tak som fordom varit vårt och nu är en fremlings."

„Ja, min son, jag har fullkomligt väl öfvertänkt allt, och
kanske är det ett af skälen hvarföre jag så snart besvarar visiten;
eljest skulle fru Stephensen kunna tro att nöden tvungit oss att
sälja Kungsborg och att jag, nedtryckt deraf, fruktar att se detta
vittne till våra förfäders makt och rikedom." Grefvinnan suckade.

Ehuru det är sannt, vill jag icke att hon skall gissa dertill.
Tvärtom önskar jag genom mitt besök och under vårt samtal kunna
få framställa förlusten af Kungsborg, att hon icke deruti kan se
någon uppoffring eller förödmjukelsei": i.

Helfrid såg på Herman med en egen sorgsen blick; men båda
tego. De saknade mod att med ett enda ord taga modren ur den
tron, att hon skulle kunna lyckas uti att genom sin framställning
missledai"Stephana om deras verkliga ekonomiska ställning.

På eftermiddagen körde det grefliga ekipaget fram. Då man
såg de vackra ståtliga hästarne i sina eleganta seldon, den
moderna vagnen med det grefliga vapnet på dörren, den i fullt livré
utstyrda kusken,/ékulle man trott att den;!ådla familjen ännu var
i sina välmaktsdagar. Sedan grefvinnan, Helfrid och Herman tagit
plats inuti vagnen, steg Fredrik upp på kuskbocken, så att icke
betjenten ens skulle fattas.

Utan all aning om den ära som väntade henne, hade
Stephana och Jaeobo straxt på eftermiddagen gjort en promenad till
häst åt Akersnäs och voro nyss hemkomna, då Eklund lät säga
till ätt grefvinnan och grefve Roinarhjerta önskade aflägga ett
besök hos fru Stephensen. Stephana hade nyss utbytt sin riddrägt
emot en svart afisiden då de förnäma gästerna anmältes. Det
var icke utan öfverraskning hon hörda.grefvinnan nämnas, och det
blixtrade till i Stephanas ögon då hon kastade en blick i spegeln
för att öfvertyga sig att hennes ansigte icke förrådde något af
hvad hon kände.

,,Ah! du stolta qvitina :som hotade sonen med sin förbannelse
om han vågade att gifva* Eli n i em hustrus rättigheter, du är nu en
gäst här hos mig.“ , Stephana stannade, tryckte handen emot
bröstet och tillade för sig sjelf med ett nästan barnafromt uttryck
i blicken: f,Gud, Fader i himmelen, bevara mig ifrån 111ig sjelf och
allai’de känslor af ovilja som så ofta beherrska mig. Det är
såsom christen jag vill hämna Elin och dervid glömma allt som
kunde^göra mig oförsonlig och hårdi" ■

Med dessa tankar inträdde .hon i salongen och gick att helsa
grefvinnan med’en så enkel och osökt artighet att den på en gång
vittnade om den bildade och belefvade verldsdamen samt den för-

6*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manqvinna/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free