Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Att ni tillåter det vi under vårt samtal alldeles glömma bort
att ni är grefve.u
Herman skiftade färg. Stephana räckte honom handen med
ett så förbindligt och mildt uttryck i blicken, att han nästan kände
sig rörd deraf, och allä intryck af missnöje, sårad stolthet och
harm försvunno. Han fattade den framräckta handen och svarade:
„Inför er, min fru, är jag, såsom ni sjelf yttrade, gentleman,
och ingenting annat."
„Tack! och ni lofvar mig att icke en enda gång hänskjuta
hvad jag säger, Under grefvenS domslut, utan endast skärskåda
den från förnuftets synpunkt ?“ 1
„Det lofvar jag.“
„Då kan jag tala lugnt och behöfver icke frukta, att jag skall
såra fördomar, dem jag aldrig sjelf kunnat fatta.“ Stephana gjorde
en paus; men återtog genast: „Ni uttalade för en tid sedan den
önskan att få arrendera Äkersnäs. Var detta ert allvar?"
„Mitt fullkomliga allvar."
„Hvarför Önskadesni det?" Stephana såg Herman rynka
ögonbrynen och tillade leende: „Jag tror att den under vårt samtal
af-skedade grefven spökar. Vi voro ju öfverens att alldeles förgäta
honom."
„Men, min fru, ni gjorde nu en fråga som.
„Icke var grannlaga, menar ni. Möjligt att ni här i Sverige
så bedömer saken; men i Amerika skulle hvilken gentleman som
helst,’utan ringaste tvång, besvarat den och icke sett något
sårande deruti. Låt oss för en timma samtala såsom tvenne
republikers barn." Äter smålog hon så mildt och hjertligt emot honom,
att hans stolthet blef afväpnad. Hälft leende svarade He,rman:
„Må göra, min fru. Jag önskade arrendera Akersnäs för att
skapa mig en existens och genom ett verksamt lif försöka åter
uppresa den ekonomiska byggnad, som ramlat och i sitt fall nära
nog begrafvit mig." . Herman hade talat med fullkomligt lugn röst.
På den bleka pannan syntes likväl att den der bekännelsen
kostade honom mycket. I Stephanas ögon lyste ett uttryck af
tillfredsställelse.
„Tack, grefve Romarhjerta, för denna öppna förklaring. Ni
har dermed ingifvit mig’ en känsla af verklig aktning."
„Oaktadt jag är adelsman?"
„Ni är det icke för ögonblicket, vi hafva ju bannlyst grefven,“
svarade Stephanas käratande;,„men“, tillade hon allvarsamt, — „min
aktning har ni i. alla fall. Och nu sedan ni sagt mig hvad jag
visserligen redan förut visste, har jag ett förslag att göra er. Jag
önskade för Kungsborg, denna nästan omätligt stora egendom, hafva
en husbonde. Det vill säga, en person, hvilken iklädde sig en
husbondes alla omsorger, bekymmer ooh noggranna vaksamhet, emot
att han med mig delade en viss procent utaf egendomens af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
