Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•’ „Ah! Jjstephana, hvartill gagnar det att bakom den dér kalla
blicken vilja dölja sanningen. Tror du verkligen, att jag deraf kan
bedragas eller1 vilseledas ?“
„Jacobo, hvad vill du säga?“
„Att Stephana, som för några år tillbaka sade: ’kärleken är
ett fremmande element för mig och måste alltid förblifva det’; —
nn löper fara att........“
„Göra bekantskap dermed, menar du.“ Stephana lade sin hand
på Jacobos skuldra. „Och Herman Romarhjerta skulle vara den
som kunde uppväcka detta element inom mig? Nej, Jacobo, och tvenne
gånger nej ; emellan honom och mig ligger en hel afgrund af
lidande. Det vore en skymf om jag kunde älska denne man.“
Jacobo betraktade henne tigande, med ett eget sorgset uttryck.
Derefter återtog han:
„Ämnar Elin sig till Sverige ?“
„Ja, nästa sommar. Men säg mig, Jacobo, hvad har du
mot Elin?"
„Att hon icke är sann. Allt hos henne är spelet. Hon är
en utmärkt skådespelerska, och på scenen skulle jag ha beundrat
henne, men i verkliga lifvet utgör hon min plåga. Jag älskar
sanningen; och hvad som icke är sannt är mig motbjudande. Då jag
en gång sett att en menniska hycklat, då tror jag, att hon gör det
i allt; och denna Elin har jag sett med lätthet spela alla
möjliga roler."
Stephana satt tankfull.
„Du har rätt, till en del, hon är verkligen mäktig att utföra
hvilken rol som helst; men betänk också att omständigheterna gjort
henne till hvad hon är. Jag, som känt Elin från yngre år, jag
vet att grunden är god, ehuru förakt och lidande gjort henne till
ett dårskapens barn; meuniskorna ha lekt med henne, nu leker
hon i sin tur med dem.0,
„Möjligtvis dömer jag for strängt, och hon är kanske bättre
än jag förmodar."
En hel vecka gick till ända utan att Stephana hörde något
från grefve Herman. Hon började redan taga för afgjordt att han
ingått på Elins förslag, att han skulle förvalta och disponera öfver
hennes förmögenhet. I denna sin förmodan stärktes Stephana ännu
mera, då hon fick höra att grefve. Herman rest bort.
En lördagsafton, något öfver åtta dagar sedan grefven var
på Kungsborg, hade Stephana gått upp i den öfre våningen.
Jacobo var rest till hufvudstaden i affärer; Jane var sysselsatt att
åt de fattige göra den vanliga lördagsutdelningen af bröd o. d.
Tankfull vandrade Stephana genom den del af våningen, der
den gammalmodiga möbleringen ännu stod orörd, ty ena hälften af
praktvåningen var under reparation. Hon stannade på återvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
