Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hermans.’ blick hvilade pä: henne med sä hny’cken ..beundran,
att det tycktes som -han, vid betraktandet af hennéi glömde ätt hön
förberedde honom: på en Obehaglig.’händelse.
..livad, ni än har att säga mig, min fru, skall vissheten, att
ni betraktar er som min vän, förtaga en stor • del af den galla det
innehåller. — Er vänskap skulle kunna, försona mig med hvilken
olycka som helst.“
„Gifve Gud,: den det kunde; var säker ätt, jag, såsom en er
tillgifven och uppriktig vän, önskar bespara er allt som kan göra
er bekymmer. Det härvarande hörer också, Gud ske lof, .endast
till sådana händelser, som kunna kallas missöden, och icke sannt,
ni skall icke af ett sådant låta nedslå er?“
Herman höll ännu hennes hand, och han hade så när gjort
samma ntrop som Helfrid, så barnsligt englagod såg Stephana ut.
.,\Tid missöden är jäg ju van, och då. det förskaffat mig ett
ögonblick af sannt deltagande från er, skall jag utan knot bära
det. Säg mig nu hvaruti det består.“.
„Furuhof har blifvit lågornas rof; men er syster och mor äro
oskadda, och under mitt tak.“
Stephana hade talat fort, liksom för att med eus göra pinan
kort. Hermans hand slöt sig hårdt om hennes,’ han tillslöt
ögonen hastigt och sammanpressade läpparna, så att de blefvö- hvita;
men ögonblicket derefter var hans vackra ansigte åter lugnt, ehuru
pannan syntes onaturligt blek..
..Har något jjienniskolif blifvit spillt vid olyckshändelsen?14
trasade Herman. „Huru bär min arma mor detta nya slag?“ ••
„Intet, lif har gått förloradt, och er mor liksom ni bär sitt öde
som — en Romarhjerta.“
..Ni har varit hennes goda engel.“ Herman kysste
Stépha-näs hand.
„Det vore en rol, jag gerna åtog mig,“ hviskade Stephana.
Tårarne darrade i de stora mörka ögonen.
Herman förde sin hand öfver pannan, hämtade djupt efter
anden, och sade:
„Det var ett hårdt’ slag; men jag skall evigt vara tacksam
emot er, min fru, att ni besparade mig att erhålla det af någon
annan än er.“
„Nu grefve, har ni emotstått första stöten och parerat den
som en man; tillåt mig, i egenskap af er vän, tala om huru vi nu
skola arrangera det, så att er mor så litet som möjligt skall känna
följderna af den olycka som träffat henne. Lofva mig att, oafsedt
att ni är ädling, och jag ett barn af folket, betrakta mig såsom
en syster, och låt oss helt upprigtigt, utan någon stolthet, talas
vid. Då ni träffar er mor är det nödvändigt, att ni, med ett for
hennes stolthet passande förslag, kan förlika henne med sitt
vistande under detta tak.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
