Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Februari månad hade förgått och ett stycke af Mars.
Grefvinnan låg nu på sin soffa, och ehuru matt och svag, utgjorde
det hennes nöje att om aftnarne i sin salong se alla samlade.
Hon inbillade sig då, att hon ännu var herrskarinna på
Kungaborg, och ofta glömde hon alldeles verkligheten och-den tid som
varit så rik på förödmjukelser, för den illusion att hennes ställning
förblifvit den samma som fördom.
Stephana, som uppfattade det nöje grefvinnan erfor af att
man samlades omkring henne, gjorde det snart till en vana att
man hvarje afton, då hon orkade, infann sig der.
Jacobo och Helfrid kommo derigenom att vara tillsammans
dagligen, och den intelligenta och ovanliga unge mannen blef icke
blott en favorit hos fröken, utan äfven gerna sedd af grefvinnan,
som med verkligt intresse lyssnade till hans snillrika konversatiön.
Ofta, då man hade skilts åt, brukade grefvinnan suckande yttra:
„Hvilken oerhörd skada att han icke är ädling; nu måste man
alltid iakttaga en viss förbehållsamhet emot honom, på det att
han icke skall taga sig för höga begrepp, och möjligtvis falla på
den idéen, att man betraktar honom såsom en like. “
Helfrid sade intet; men äfven hon tänkte:
„Hvilken skada att han ej är adelsman.“
Jacobo åter, som alldeles icke tänkte på sin öfverlägsenhet,
eller var i medvetande af hvarken det verkligt stora intressé han
väckte eller den grämelse hans ofrälse namn åstadkom, var i sitt
sätt emot grefvinnan och Helfrid, såsom emot en hvar i hvars
sällskap han trifdes. Att Helfrid intresserade honom var lätt att
se, men det var ett helt och hållet intellektuelt intresse, och deri
fanns ingenting som antydde varmare eller lifligare känslor. Han
umgicks med henne på samma enkla och hjertliga sätt som med
Stephana, ehuru mindre förtroligt. Helfrid åter, hvars hela lif
förflutit stilla och utan att skymten af en passiön grumlat lugnet
i hennes själ, tycktes i Jacobos sällskap och genom umgänget med
honom erhålla mera lif och värma i både tankar och känslor.
Det var liksom de ovanligt ädla och goda elementerna i den unga
flickans själ blifvit väckta till verksamhet, och hon sjelf vaknat
till medvetande, af att äfven hon var en varelse, den der borde
söka en verkningskrets både utom och inom sig. Hon kände, under
det dagliga umgänget med Stephana och Jacobo, att hon var långt,
långt underlägsen dem i själsodling, och ofta då dessa båda
frem-lingar från en annan verld utbytte tankar, satt Helfrid liksom
bländad af de nya idéerna och deras rikedom.
En afton voro alla som vanligt samlade i grefvinnans salong.
Sittande på en pall, vid sidan af soffan, berättade Jane, på
grefvinnans begäran, några episoder ur slaflifvet, emedan Jane var
född och uppfödd i slafstaterna och således ett ögonvittne till hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
