Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helfrid hade tigande afhört Stephana. Hvad hon tänkte och
kände, det visste endast Gud; men den återstående delen af aftonen
var hon frånvarande och drömmande.
Ett par persöner, som rätt ofta besökte Kungsborg, voro baron
Skjöld och hans mor1 öch syster. De bodde helt nära Kungsborg,
och voro. så gödt söm uppyéxta barn tillsammans med Helfrid och
Herman, fröken Aurora Skjöld var hvad man i allmänt tal menar
med vän, till Helfrid,1 och baronen hade alltid visat sig som en
serdeles varm beundrare, af Helfrids skönhet. Under den tid
grefvé Romarhjéfta hade bott på Furuhof, hade baronen och fröken
varit resta utrikes, och först vid jultiden återkommit till Ängsvik,
baronens egendom. Att umgänget med innevånarne på Kungsborg
blef lifligt, faller af sigi’sjélft,1 då’ man ihågkommer, för det första
den gamla bekantskapen med den grefliga familjen, samt det behag
en hvar hade äf ätt umgås i Stephanas hus. Rik, skön och
begåf-vad, med snille, var hon skapad att omkring sig draga en trollkrets,
inom hvilken en hvar fann sig väl att komma; deraf härflöt att
baronens hvärje vecka besökte Kungsborg,, och ganska ofta bjödo
innevånarne derifrån till Ängsvik.
Ett par dagar efter ofvanbeskrifne aftonen var det bjudning
hos .baronens- Jane stannade hemma hos. grefvinnan, och de öfriga
rustade sig till att resa. När slädorna körde fram, och damerna
skulle stiga i, sade grefven till Stephana:
„Jag har tagit mig friheten att förbehålla mig rättigheten att
köra för er, öfverlemnande åt herr Lange /att vara min systers
körsven. Jag hoppas ni har den godheten och i,eke afskedar mig.“
v,Visst icke,“ sade Stephana, leende, och steg i grefvens släda.
Bort ilade de öfver snöiga fält, under det bjellrorna klingade
muntert. Det var en solig och frisk eftermiddag i slutet af Mars, och
de rimfrostbefäckta träden glittrade emot den nedsjunkande solen,
liksom de^ varit öfversållade af ädla stenar.
„Medgif, att en vacker vinterdag här i vår höga nord, bar
något skönt. Den andas’kraft och styrka.‘V’;";
„Ja, den är obeskrifligt upplifvande, och då man, som vi nu,
färdas genom en stor skog med höga träd och berg, då känner
man att öfver allt f verlden år bra, men bäst är det dock hemma
i norden.’“
,,Hemma?“ Grefven såg’på Stephana. „Icke är norden erthem?“
„Är fosterjorden icke vårt hem ?.“ frågade Stephana.
„Men Sverige är icke ert fosterland. — Ni är ju född i
Ame-rika.“ g,i
,;Hvem har sagt det?“
„Ni sjelf; då min mor en gång frågade er.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
