Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Jag svarade, Amerika är mitt fosterland; men jag sade icke
mitt fädernesland. Dermed menade jag, Amerika har fostrat» mig ;
men ser ni, grefve, i Sverige har min vagga en gång stått, Jag
är ett barn af den höga norden.“
„Omöjligt, skulle jag vilja saga. Ni har så mycket af södern
i ert yttre. “
„Må vara, men jag är svenska till själ och hjerta, till tankar
och känslor, eller tror ni, att jag rest ifrån den ena verldsdelen till
den andra för att dö i ett fremmande land ? Nej, det var min längtan
till fädernejorden som drog mig hit. Jag önskade dö, der jag en
gång såg dagen.“
„Ni måste ha varit mycket ung, då ni lemnade Sverige, efter
ni så kunnat glömma ert modersmål, att ni bibehåller en så stor
brytning då ni talar.11
„Jag var ett barn, då jag for bort,14 svarade Stephaoa, sorgligt
leende.
Grefven hade velat fråga mer, men han vågade icke af
fruktan att förefalla indiskret, och då Stephana med detsamma bytte
om samtalsämne, insåg han att hon icke ville fortsätta. Han
lyssnade tankspridd till Stephanas ord. Plötsligt yttrade han, utan
något samband med hvad han sade:
„Jag skulle önska göra er en fråga; men jag fruktar
verkligen att synas närgången.«
„Ah, så här under en färd i fria luften ger jag grefven lof
att göra hvilken fråga som helst, förbehållande mig endast den
rättigheten att lemna den obesvarad ifall jag så tycker.11
„Och ni lofvar att ej blifva ond?1*
„Det lofvar jag.11
„Säg mig uppriktigt, h vilka band fästa er vid herr Lange?11
Hermans blå ögon sänktes djupt in i Stephanas. Han ville läsa
den rörelse hans fråga skulle framkalla i hennes blick; men den
förbi ef-‘lugn, och utan att blifva det minsta förlägen, svarade hon:
„Det starkaste och mest oupplösliga vänskapsband. Han har
under en hel serie af år varit för mig mera än en bror, en mor,
en far, en man; ty han har varit den som väckt det goda inom
mig, som, ifall jag är en ädel qvinna, gjort mig dertill. Han har
gifvit mig ett moraliskt värde.11
„Detta, min fru, är intet direkt svar på min fråga. Är det
endast tillgifvenhets- eller slägtband som förenat er? Hvarföre, då
han varit och är så mycket för er, hafva icke edra öden blifvit
sammanknutna.11
„Derföre att mitt öde är förenadt med den sorg, jag för lifvet
bär; men detta är ett ämne, öfver hvilket jag hvarken kan eller
vill förklara mig. — Ni frågade om vi voro slägt. — Ja, min
morbror var gift med hans moster. — Detta slägtband har fört
oss tillsammans, och den, som en gång kommit under inflytande af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
