- Project Runeberg -  Mannen af Börd och Qvinnan af Folket. En teckning ur verkligheten /
137

(1858) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ögonblick att pulsarna.’stodo still En tystnad uppstod. Stephana
bröt den:

„En besynnerlig lek af ödet var det, att alla porträtten af
edra öfriga fränder skulle liksom försvinna,, men denna bild* den
enda ni ansåg ovärdig ätt finnas ,ibland de öfriga, skulle blifva qvap,
för att ropa till representanten af familjen Romarhjerta en evig
anklagelse öfver lidna oförrätter. Det ligger en Nemesis i denna
nyck af slumpen.’ Bilderna af de äfDrika härförarne äro.af stoft,
men bilden af den i tysthet lidande och: förödmjukade dygden sitter
qvar i den öde borgen : såsom det tysta sanivetsqvalet i hjertat.“
Stephana vände sig ifrån porträttet och sade för att b,yta om
samtalsämne:

„Hvad tycker ni om den der taflan? Corsaren vid sin
bruds bår.“

„Den är skön,“

„Ja, icke sannt. Se på hans ansigte. ■ Det är styrkan, de
vilda passionerna och segern förkroppsligade i hans gestalt;, men
man läser i ansigtet, i kroppsställningen att hans makt är bruten,
och genom hvad? -— Genom förlusten äf hans goda engel.“ ;

„Ja, hvad är vår styrka, all vår makt, när; det goda öfvergev
oss,“ sade Helfrid.

„Deruti har ni rätt. Ingen makt är så stor som godhetens,
och aldrig visar sig menniskan så i hela sin styrka, som då hon
vill segra genom det goda.“

En stund derefter följdes Helfrid och Stephana åt på en
promenad. Nere vid parken mötte de Jacobo.

„Hvad, är du här,“ sade Stephana; „jag såg dig helt tidigt
rida till Akersnäs.“ f*

„Jag är öfverallt och ingenstädes;1: ■•svaräde;.:;Jacobo leende,
„eljest är det derföre, att jag tänkte förmycket , på hvad som icke
hörde till arbetet för dagen och för litet på; detta, hvilket hade till
följd att jag glömde mina ritningar på det der nya
vattenuppfor-dringsverket, hvilket skall sättas i arbete, och nu måste jag i
flygande fart hit eftér dem.“ Haö. tog afsked och skyndade upp till
byggningen.

„Hvad tycker ni, fröken Helfrid, om Jacobo?“

„Jag finner honom vara en sällsynt och ovanligt rikt begåfvad
person. Hans öfverlägsna snille bländar, och klarheten i hans
uppfattning väcker förvåning.14

„Nå väl, behöfver han vara adelsman, för att ni skulle
skänka honom er aktning ?“

„Nej, lika litet som ni, min fru, behöfver vara adelsdam för
att väcka benndran.“

Och likväl skulle ni blekna, ifall er bror förenade sitt öde
med en sådan här beundransvärd och ofrälse qvinna som jag.‘k
Stephanas ton var ovanligt bitter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manqvinna/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free