Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Jag skulle icke blekna; men jag skulle beklaga, att ni icke
till edra öfriga lysande egenskaper kunde räkna den af ett med dem
passande namn. För öfrigt tror jag det egentligen skulle, hvad
mig personligen angår, icke det minsta inverka, men det skulle
oroa mig för den smärta min mor dervid skulle erfara. Hon är
för gammal att kunna ändra uppfattning af lifvet, eller begrepp om
rätt och orätt."
„Tror ni Verkligen det? — Och jag som haft för afsigt att
göra henne otrogen sina aristokratiska begrepp." Nu log Stephana
så hänförande mildt, och såg så obeskrifligt god ut, att Helfrid
fann henne oemotståndlig.
„Ni utöfvar verkligen en sällsam makt öfver menniskohjertat,
men ......“
„Men i detta fall betviflar ni min makt, är det icke så? Hvem
vet, jag brukar alltid segra då jag vill. — Dock, vi lemna detta
ämne; när segren blir min, då skola vi tala derom."
„Något som ofta förundrat mig," återtog Helfrid efter en
stunds uppehåll, *är att tvenne menniskor, så hvarandra lika till
bildning och uppfattning af lifvet, som ni och herr Lange, icke ha
förenat sina öden."
Stephana tyckte att Helfrids färg nu blef något starkare och
att rösten saknade något af sitt vanliga lugn; men utan att gifva
någon vidare uppmärksamhet deråt, svarade Stephana:
„Det gafs verkligen en tid, då både han och jag kände att
vi voro skapade för hvarandra; men jag var — gift; — och
Ja-cobo fastade sitt hjerta. med ungdomlig glöd vid en annan."
„Ah! han är således förlofvad?"
„Han har varit det. — Nu är förbindelsen bruten, och han
har gjort en rik vinst på bittra minnen."
„Hvem bröt förbindelsen, han eller hon?"
„Hon svek sin tro, och han upplöste förlofningen; men
Ja-cobo lyckades icke slita den farliga bilden ur sitt trofasta hjerta."
„Det vill säga, han älskar henne än?"
„Icke henne; men väl det förflutna. Hans inbillning hänger
fast vid minnet af hvad hon var, innan hon lekte med sina eder
och hans kärlek."
Helfrid gick tyst och tankfull vid Stephanas sida. Hon kunde
icke göra sig reda hvarföre hon erfor en så bitter känsla vid
Stephanas ord. Det föreföll henne, som om de egt förmågan att likt
ett skarpt vapen tränga in i själen och såra. Slutligen återupptog
hon samtalsämnet, sägande:
„En dylik kärlek, som hvilar på inbillning och minne, kominer
säkert att iolja honom genom hela lifvet."
„Det vill jag icke påstå, men nog fordras det år för att
utplåna den ur ett hjerta, sådant som Jacobos. Det sår, hennes
trolöshet förorsakat honom, har tiden läkt; men den hänförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
