Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stephana skulle for första gången sofva i grefvinnan Gunillas
f. d. sängkammare, hvilken nu var i ordning. När ’hon hade
skilt sig vid Jacobo, gick hon uppför trappan till öfre våningen
och tog vägen genom tafvelgalleriet, men just som hon öppnade
dörren till detsamma, tvärstannade hon. : Framför Gunillas porträtt
stod en hvit skepnad. — Yid första anblicken gick en rysning
genom Stephanas kropp, och t hon ihågkom Eklunds påstående, att
den stackars Gunnilla gick och ‘spökade; mört ögonblicket derpå
var förskräckelsen försvunnen * och Stephana gick dristigt fram till
skepnaden, som vid ljudet af steg: vände sig om.
„Fröken Helfrid ■!* utropade Stephana, då månskenet föll på
Helfrids bleka och tårdränkta ansigte. Helfrid smålog sorgset,
fattade Stephanas hand och sade, utan att gifva någon förklaring
öfver sitt vistande vid denna timman på detta ställe, ett,:
„God natt!“ och lemnade med lätta steg galleriet. ;;
„Gunilla och Elin,”1 mumlade Stephana. j „Jag frhktar, ödet
åtagit sig att vara eder oblida hämnare.“
Några dagar derefter, en afton, vid den tidén då man
brukade samlas, antingen i grefvinnans eller Stephanas salong, finna
vi den förstnämnda, sittande i sin, helt allena. Grefvinnan hade
låtit säga att hon icke förr än litet sednare skulle infinna fsig,
emedan hon först behöfde taga någon hvila, efter ett svårt anfall
af hosta som hon haft. Helfrid stannade hos’modren, ifrån
hvil-kens sidå hon högst sällan vek. Jacobo hade ännu icke återvändt
från Åkersnäs, och Jane var borta i prestgården.
Stephana hörde, der hon satt, huru Herman kom■ in i
matsalen och frågade Eklund, som alltid uppehöll sig der till dess
thé blifvit’ serveradt:
„Äro fruntimmerna inne hos grefvinnan eller hos fru
Ste-phensen i afton ?“
„De äro i stora salongen,” svarade Eklund, söm högst ogerna
uttalade namnet Stephensen. I nästa ögonblick inträdde Herman;
men då han fann Stephana helt allena, stannade han, sägande:
„Ursäkta, min fru, men jag trodde att
„Er mor och syster voro här, vill ni säga, grefve.”
„Ja, jag skulle icke ha inträdt, om jag vetat att ni varit allena.”
„Och h varför icke?”
„Af fruktan att störa er.”
„Ni stör mig icke, grefve;,tvärtom, jag väntade en” Stephana
gjorde en rörelse med handen, som inbjöd Herman att taga plats,
i det hon bifogade: „grefvinnan behöfde en timmas hvila och
kommer icke förr än litet sednare.”
„Ni är helt allena, hvar är herr Lange?” ?
„På Åkersnäs, förmodar jag.” Stephana betraktade Herman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
