- Project Runeberg -  Mannen af Börd och Qvinnan af Folket. En teckning ur verkligheten /
143

(1858) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

åtagit er, i en sådan ställning, att vi måste, hafva förtroende till
hvarandra. Nå väl, låt oss å ömse sidor glömma att vi tillhöra
olika samhällsklasser, och icke blott vara ett par kompanjoner,
utan ätven ett par vänner. — Jag försäkrar, att jag hyser verklig
vänskap för er och er familj, och låt derföre mig äfven tro att
jag i er, icke blott har en samvetsgrann vårdare af mina affärer,
utan äfven en vän."

„Vän,“ upprepade Herman.

„Är det för myckét begärdt?"

„Nej, vid Gud! Och jag hade hoppats att ni icke behöft
göra mig denna uppmaning, utan att ni känt och sett att jag var det.«

„Tack! då är ju allt braen paus uppstod. Grefven bröt den.

„Ni frågade mig en gång, hvarför jag ej gift mig.“

„Ja, och ni svarade, att ni en annan gång skulle;säga mig det."

„Det är derföre, att jag redan är gift.“ Hermans röst var
allvarlig, och hans ögon hvilade på Stephana,, med ett så
genomträngande1 uttryck, som om han velat läsa i hennes själ hvad
intryck orden gjorde; men på Stephanas ansigte rörde sig icke en
muskel. Hon såg lugnt upp till honom, sägande:

„Gift! “ men er hustru,, hvar är hon?"

„Det kan ju vara likgiltigt. — Vi ha aldrig lefvat
tillsammans. — Vi äro vigda, icke gifta,"

Stephana stödde hufvudet mot handen och sade långsamt:

„Hvems hustru är Elin Romarhjerta?" Vid denna fråga hade
allt det milda i Stephanas väsende försvunnit, och hennes ögon
nästan vidgades, då hon fastade dem på Herman, under det att
läpparne darrade.

Herman hade blifvit blek och kall, vid denna fråga, och hela
den medfödda stoltheten låg utbredd öfver hans väsende, då han
svarade:

„Grefvinnan Elin Romarhjerta blef för elfva år tillbaka vigd
vid mig.“

En tystnad uppstod. Stephana hade blifvit s& blek, att
Herman ett ögonblick fattades utaf en svindlande tanka; men då mötte
han Stephanas nu iskalla blick, och insåg att hennes blekhet icko
härflöt ifrån hjertats känslor.

„Vigd och öfvergifven," sade Stephana, med ett djupt tonfall..

„Ni känner således Elins öde?" : ,

„Jag vet, att hon af sin man är förskjuten."

„Förskjuten. Är det rätta ordet, då man aldrig varit förenade."

„Det vet jag -icke4. jag: är icke stark i, logiken; men säg,
hvilken dålig handling är det, som gör Elin ovärdig af att i er
hafva en make?"

„Ingen," svarade Herman. •

„Och ändå måste hon vara en freinling i ett fremmande land,
utan rättighet att lefva vid er sida."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manqvinna/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free