Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det låg något så enkelt, värdigfe och ändå så rent qvinligt
i den vändning Stephana gaf åt Hermans utbrott, att det måste
hämma hvarje vidare! sådant. Herman kände djupt det undseende,
hön nu visade honom, då hoti, oaktadt han var nära att glömma
sig ända derhän att aiityda känslor, dem han såsom gift icke egde
rätt att hysa, erbjöd honom att fortfarande vara en vän. För den
i grunden verkligt ridderlige Herman, var Stephanas sätt sådant att
det måste slå an; också fattade han den hand, hon nyss dragit
undan, och sade med allvar, i det han vördnadsfullt kysste den:
„Aldrig, min fru, skall ni få skäl att ångra det ädelmod ni
nu visat mig. Jag skall såsom en trogen vän stå vid er sida,
så länge ni behöfver mig; och | min högsta sträfvan skall blifva
att, såsom en man af heder, vinna er aktning."
„Tack, grefve Herman, och nu är detta samtal glömdt och
förgätet." Stephana smålog vänligt. „Jag känner att vi hädanefter
skola behandla hvarandra med mera verkligt förtroende och
vänskap än tillförne."
Jacobo inträdde nu, och grefven upprepade i tankarne:
„Med mera förtroende och vänskap. Ja, och min styrka
derigenoin komma på ett outhärdligt prof. Men äfven jag vill visa
henne, att inom en ädlings bröst kan klappa ett hjerta, hvilket
låter beherrska sig endast af sina bättre känslor."
En stund derefter kom grefvinnan, stödd på Helfrids arm, in
i salongen. Stephana skyndade genast fram för att hjelpa att
understödja de vacklande stegen, och grefvinnan log mildt emot
den unga, intagande qvinnan, som alltid var så grannlaga och
uppmärksam emot henne, och vid alla tillfällen sökte att genom sin
aktning och tillgifvenhet blomsterströ den stolta damens törniga
stig till grafven.
„Min fru, ni visar mig sä mycken ömhet, och gör så mycket
för att mitt lif skall vara behagligt, att ni icke kunde göra mer
om ni vore min dotter," sade grefvinnan, då Stephana ordnade
kuddarna på den pompadour, hvarpå grefvinnan hvilade.
Stephana stödde i detta ögonblick ena knäet på en pall, och
var sålunda i en halft knäböjande ställning framför grefvinnan.
Vid dennas ord vände Stephana sitt ansigte emot grefvinnan, och
man kunde se huru läpparne darrade, då hon sade:
„Om jag egt förmågan att någon gång göra en stund af ert
lif behaglig, skulle jag såsom belöning blott önska, att ni en enda
gång kallade mig er dotter."
Grefvinnan smålog emot detta sköna ansigte, som lånade sitt
största behag genom den själ som framlyste derutur, böjde sig ned
och tryckte en kyss på Stephanas panna, med de orden:
„Tack, min dotter."
„Stephana nästan sprang upp, och det blixtrade förunderligt
to
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
