Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med min börd, tvertom känner jag mig lycklig af att vara dotter
till en ringa och ursprungligen fattig sjöman, som genom sin flit,
sin duglighet och sin redbarhet blef millionär. — Det ligger något
obeskrifligt stolt i medvetandet att vara barn af en sådan man,
som sjelf skapat sig sitt värde, sitt oberoende och den aktning
man skänkt honom, och hvilken är en fortjent gärd af hyllning åt
den förvärfvade, men icke ärfda förtjensten."
Grefvinnan skiftade färg; Jacobos ögon sade Stephana att han
gillade ohennes ord.
„Ah ja," sade grefvinnan med en oefterhärmlig vårdslöshet,
„det är naturligt, min fru, att ni skall vara nöjd med hvad ni eger
och sätta det framom hvad ni aldrig kan komma att ega. Med
ett par friska armar kan man förvärfva sig penningar och
ekonomiskt öfverflöd; men för att skaffa sig ett adelskap erfordras bra
mycket mera.“
„Eller mindre," svarade Stephana leende. „Kanske det roar
grefvinnan att höra litet musik," tillade hon med sin vanliga
förbindliga artighet.
„Nej tack, min fru, jag känner mig i afton något klen och
ämnar nu draga mig tillbaka till mina rum."
Grefvinnan reste sig och Helfrid skyndade fram för att hjel—
pa henne. Äfven Stephana erbjöd sig, men grefvinnan tog
Helfrids arm, vinkade åt Herman och bad Stephana med sin mest
nedlåtande förnämhet icke besvära sig. Den gången förändrade
Stephana färg, och det låg något ädelt i den rörelse hvarmed hon
tog afsked at grefvinnan.
Sedan den grefliga familjen lemnat rummet, betraktade
Stephana och Jacobo hvarandra en stund tigande, slutligen sade han:
„Hvilken brist på all finkänslighet hos dessa aristokrater;
hvilket rått öfvermod."
„Finkänslighet hos en högmodig! Ah, Jacobo, du vet icke
huru långt i grymhet den der qvinnan gått af högmod. Men jag
skall tillämpa skriftens ord på henne, Frälsaren sade om sina
bödlar: ’Gorer godt mot dem som förföljer eder.’"
„Rätt tänkt, Stephana; det ligger ett stolt medvetande i att
aldrig ha glömt att man är — christen."
„Jag trodde verkligen, att hon åtminstone skulle vara känslig
för det sätt hvaruppå jag behandlat henne; att hon skulle hålla
mig räkning för att jag ställde hela mitt hus till hennes
disposition, för att komma henne att glömma de pröfningar hon
genomgått; men jag hade förgätit att högmodet gör oss döfva för alla
andra känslor och förvandlar vårt hjerta till ett känslolöst ting.
Nå väl, jag skall visa henne, att jag kan gå lika långt i ädelmod
som hon i högmod; få se hvem af oss som vinner den största
skörden af tillfredsställelse. — Är du nöjd med mig, Jacobo?"
tillade hon med en nästan ödmjuk blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
