Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Nöjd! — Nej, jag är stolt öfver dig,“ han tryckte hennes
händer.
„Då vet jag äfven att jag handlar rätt.“
Stephana satte sig i en emma och började sitt arbete.
Ja-cobo upptog en liten annotationsbok som fallit ned på golfvet. Den
var af rödt marokin, pressad med guld; På permen stod H. R.
med en greflig krona öfver. Jacobo räckte den åt Stephana med
de orden:
„TiUochmed på en sådan lapprisak prunkar det grefliga
högmodet i skepnad af en krona. Stephana, jag fruktar, att jag
alltid blir. en fremling i vårt fosterland, emedan jag aldrig skall
lyckas försona mig. med déss dårskaper och fördomar.41
Jacobo öppnade och bläddrade helt afsigtslöst i
annotationsboken, under det att Stephana med några rätt karakteristiska drag
sökte teckna sina landsmäns fel och dygder. Plötsligt stannade
hans ögon på ett af de skrifna plånen. Han läste sakta, utan att
Stephana gaf akt derpå, följande ord, tecknade under en fastsatt
och pressad blåsippa:
„Lilla blomma! Du har vext upp ibland vårens snö; min
kärlek till honom har vext upp ibland fördomarnes drifvor. — Båda
ären I gåfvor af lionom; han ingaf mig förmågan att älska, utan
att han anade det; han gaf mig dig såsom en helsning af våren,
och I skolen båda vissna och dö. -— Min glädjes .vår har varit
lika kort som ditt lif, lilla blomma.44 Långsamt lade Jacobo ihop
annotationsboken, h varefter han stoppade den i sin bröstficka. Han
satt sedan tyst och stirrade framför sig; slutligen af bröt han
Stephana med den frågan:
„Är det sanning att baron Skjöld har sina tankär på Helfrid?44
„Så påstås det, och nog ser han ganska förtjust ut, när de
äro tillsammans, det har du väl sjelf märkt.44
„Nej, vid min ära, om jag det gjort. Jag ger så litet akt
på dylika lapprisaker. — Tror du Helfrid tager honom, ifall han
anmäler sig?44
„Ja, det tror jag.44
„Hans böjelse är således besvarad?44
„Ingalunda. Helfrid kan med möda fördraga honom; men lian
är rik och har étt namn, som anstår den stolta modren, hvilket
allt kommer att inverka på Helfrid, så att hon af kärlek för modren
och för att göra henne’ lycklig går och gör sig sjelf olycklig.44
„Helfrid sknlle likväl icke vara mäktig ett sådant offer, om
hennes hjerta vore fästadt vid någon annan.44
„Hon skulle äfven då uppoffra sin kärlek. Märk, för modren
och brödren kan hon uppoffra allt. Hennes egen lycka betyder
ingenting då det gäller dem hon älskar, sådan är Helfrid. Hängifven
ända till den gränslösaste sjelfförsakelse.44
„Ja, hon är en högsint flicka,44 sade Jacobo tankfullt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
