Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man talade så kalit och lugnt, som om det varit fråga om den
likgiltigaste sak i verlden.
„Ni hade ju kunnat omplasserat edra penningar? — Satt in
dem i Kungsborg t. ex.“
Herman smålog sorgset och skakade på hufvudet; men
Ste-phana tillade i nästan bedjande ton:
„Hon skall icke förmå bära förödmjukelsen af att veta sig vara
beröfvad denna sista återstod, kom ihåg det.“
„Ske er vilja,“ sade Herman.
„Tack." Hon tryckte hans hand och i nästa ögonblick stod
Herman ensam. Han drog en djup suck. En suck, som tycktes
innebära en hel börda.
En timma derefter såg Stephana honom med högburet hufvud
vandra öfver gården och upp till grefvinnan. Pannan var lika slät
och lugn som vanligt, och ingen kunde i hans ansigte läsa att han
nu egde ingenting annat att försörja sig och de sina med, än hvad
han, en man af börd, förtjenade i tjenst hos en qvinna af folket.
„Nu tycker jag om honom; han har verklig själsstyrka, och i
■samma mån den har blifvit pröfvad, har äfven hans stolthet försvunnit.
Han har burit olyckan som en man. Skall han väl bära lyckan
lika bra?" tänkte Stephana. „Vi få väl se,“ tillade hon och
uppsökte Jacobo, för att i hans sällskap begifva sig till Akersnäs,
och der taga de nya anläggningarne till boningshus för arbetarne
i ögonsigte.
Vi vilja i förbigående kasta en blick in till grefvinnan. Då
Herman inträdde till modren, fann han henne sysselsatt att med
en nål sticka ut den väg hon skulle resa för att komina till
Italien. Grefvinnan smålog mot sonen Och sade, i det hon räckte
honom sin aftärda hand:
„Du har varit så osynlig hos mig de här sednare dagarna,
att det är riktigt ovanligt att få se dig vid den här tiden.“•
„Jag har haft så mycket att göra;" svarade Herman och
kysste den lilla genomskinliga handen; „jag måste såsom den,
hvilken förvaltar andras affärer, sköta dem om möjligt med ännu mera
noggrannhet än om det vore mina egna.“
„Käre Herman, påminn mig icke om att du gått så långt i
missaktning för dig sjelf, att du, grefve Romarhjerta, är
sjömans-dottrens intendent." Grefvinnan lade ifrån sig nålen och häftade
en nästan sträng blick på sonen, fortsättande: „påminn mig ieke,
att. jag, öfvertalad af dig, stannat under hennes tak och umgåtts
med henne som med en jemlike."
„Mamma," inföll Herman häftigt, „huru god, huru öfver all
beskrifning finkänslig, grannlaga och uppmärksam har icke hon
varit emot oss efter branden och äfven nu."
„Hör på, Herman, är du så kortsynt, att du icke begriper
att just sådana der uppkomligar genom tjenster vill förbinda så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
