Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dana personer som vi, hvilka ega ett gammalt och ädelt namn.
Deras ifrigaste sträfvan är, att genom umgänge och
vänskapsförbindelser med adeln, liksom låna sig ett anseende genom dem. Jag,
för min del, finner det icke i sin ordning att jag skulle
fortfarande låta låna mig till ljus åt ett i sig sjelft så lumpet ursprung,
som det, hvilket frun här har."
„Huru är det möjligt att min ädla och upphöjda mor kan göra
sig skyldig till ett dylikt öfvermod. Besinna hvilken stor
tacksamhetsskuld vi stå uti till henne.“
„Tacksamhet, sade du. — Jag skulle tro att den förbindelsen
är gäldad mångfaldigt, genom den godhet jag visat frun. Skall
adeln nu äfven vara tacksam för det att de få umgås med barn
ifrån folket, i stället för att dessa borde vara det mot adeln."*
„Fru Stephensen kan väl aldrig behöfva vara tacksam för det
hon öppnat sitt hus för oss, och med den största frikostighet och
grannlagenhet gjort allt hvad hon kunnat för mammas och
Helfrids trefnad."
„Alla de der tjensterua hade hon kunnat låta bli och visa
oss; och det säger jag dig, hade jag förut vetat att hon varit af
så gemen härkomst, hade jag långt heldre anlitat en simpel
bondes gästfrihet än hennes, emedan han aldrig, i likhet med dessa
parvenyer, skulle ha bjudit till att göra sig förtroliga med oss.
Men, min son, låt oss icke fortsätta längre, du känner mina
tänkesätt, och det smärtar mig att dessa numera af dig vinna så föga
sympathi."
„Ett ord, mamma; är meningen att fortfarande lefva så här
afsöndrad ifrån den, i hvars hus mamma har ett hem, såsom fallet
varit den här sednare tiden?"
„Ja, det är min afsigt, för att sätta en gräns för all
obehörig förtrolighet."
„Detta är ju........“
„Hvarföre hejdar du dig?"
„Jag ville säga att det är ohöfligt, ogrannlaga och opassande,
just för grefvinnan Romarhjerta, att vilja med förolämpningar löna
den välvilja hon emottagit."
„Jag tror, Herman, att du förifrar dig emot din mor!"
„Nej, vare det långt ifrån mig; men jag kan icke gilla detta
uppförande, det sårar, det förödmjukar mig; ty jag måste blygas,
inför denna upphöjda och högsinta qvinna, öfver min mors
otacksamhet."
„Du är skarp." Grefvinnan hade blekuat.
„Mamma, jag skulle önska att jag äfven vid andra perioder af
mitt lif egt nog sjelfständighet och begrepp om det rätta, för att
icke göra mig till en bödel under bördstördomarnes tyranni.’-^ Om
min mor verkligen älskar sin son, så skall hon icke vilja att han
skall blygas öfver sin familjs oskickliga uppförande, utan hon låter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
