Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af dem. Ah! min fru, jag hade aldrig trött att min mor skulle
kunna handla så att jag skulle nödgas ogilla hennes.. ;i s
,,Högmod!”;inföll t Stephana.
„Uttrycket låter sfrängt; men äp; tyvärr sannt.” ;
„Vet ni, grefye, hvad,som gjorde att grefvinnans ord och
uppförande yerkade’obehagligt?^
„Att de utmärkte sig för brist på grannlagenhet och
finkänslighet.” . j’ .
„Åh nej! Ådeln har aldrig egt dessa egenskaper,, för andra
än dem som stått öfver dem. För öfrigt försäkrar jag er, att jag
icke,’ett Ögonblick tillämpade hehnes utfall på mig, emedan, de
riktades emot personer utan börd, söm truga rsig på dem Söm ega
sådan, öch detta är en svaghet som man ej-kan lägga mig till last.
Men, ser ni, grefve, jag kom på betraktelser, som uppväckte detta
djupa och bittra förakt, jag under hela lhitt lif hyst., för förtrycket
och för allt hvad förtryckare kunna nämnas, o,ch sedan tänkte jag
på . . . ...: . .“oiStephana tystnade. En matt* ljus rodnad drog sin
ro.seusky öfver kindernas liljor. .
„På hvad?“
„På ef”, svarade/, Stephana. Deras pgon möttes,En
sekund tego båda, derefter återtog hon: „Jag tänkte på-huru inånga
tårar, huru månget tyst och onämnbart lidande ert högmod
kostat e,tt hjerta.,.; söm under kampen med alla. der. qvaKmi dömde
det till förlorade sina bästa krafter, och såg sin ungdom förflyta
kall och/ödslig, utan lycka och utan, hopp för framtiden. Då, när
jag mötte den afgrund, som högmod och egoism qväfver, dåi erfor
jag ett pinsamt och vidrigt intryck vid anblicken af denna mor, som
i ert hjerta utsått detta ogräs., hvilket, då : det vfår slå rötter och
frodas, förqväfvér alla frön till ädla öch upphöjda känslor, söm Gud
nedlagt i hvarje lnenniskohjerta. Hade ni varit ett barn af folket,
som måst odla er själ, utvidga/ edra kunskaper och arbeta er fram
i verlden, sjelfständig, utau att hjerta och tänkesätt blifvit
förtryckta af fördomar, huru helt annorlunda hade icke då ert lif sett
ut. Hvilken annan karrier hade ni ej då gjort, och huru mycket
större och ädlare hade icke då edra själsegenskaper blifvit. Ni
hade då innehaft en hög ståndpunkt inom bildningens och
intelligensens område, och öfver er själ hade icke minnet af en
orättrådig och samvetslös handling hvfiat. — ulSjelfständighéten är lif—
vets mål,’ säger vår, store skald, och han har1 rätt, ty/endast den
frie mannen är sjelfständig, icke aristokraten, som, fastvext i
för-domarnes träsk, gör sig till deras slaf och derigenom förhindras
att framgå på upplysningens och bildningens ljusa vägif : ■
Under: det Stephana talade hade Hermans panna blifvit mörk.
Då hon höll upp ett ögonblick, förblef han äfven tyst.
Cwp& led i går af er mors uppförande1 emot mig,“iåtertog
Stephana,: „och: ni ogillade hennes högmod; men, min Gnd, huru obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
