Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tydligt var det lidande hon dermed åstadkom, emot den verkan
ert handlingssätt haft på hela Elins lif? — Ni fann er mor
ogrann-laga och hjertlös i sina ord. Grefve Herman, hvad var det mot
den grymhet hi begick, då ni försköt éh ung, sk-ujdfri qvinna, af
intet annat skäl, än att hon, i likhet med-(nig, Var af ringa börd. —
Er mors uppförande var oförståndigt; —~ ert — oförlåtligt.” |
„Oförlåtligt 1“ Grefven såg på Stephana; „och ändå, min fru,
gaf ni mig i går en så vänlig försäkran på mr tillgifvenhet. “ Here
mans ton var bitter.
„Den ger jag er äfven i dag, grefVe," Svai-ade Stephana ined
ett sådant uttryck af godhet och mildhet i blick och toti, att
molnet på Herinans panna försvann. „Just defföre att jag af
uppriktigt hjerta hyser tillgifvenhet för er, talar jag sanningens
ösmin-kade språk. — Det är vännens pligt att säga oss vära fel, och
jag skulle känna mig både stolt och försonad med lifvpt, om jag
egde förmågan att ur er eljest så starka och redbara karakter,
kunna utplåna de mörka och fula fläckar, dem fördom och
ringaktning för den verkliga förtjensten lemnat der; trö, en gång för
alla, att hvad jag, ett ringa barn af folket, talar till er, en’son af
de högborae, utgår ifrån ett varmt begär att gÖTä ättlingett af ett
aktadt namn lika aktningsvärd, som en man af sann heder bör
vara. Möjligtvis skall ni tycka att det är förmätet af en qvinna
att tilltro sig kunna rätta en nians fel; men ni har Orätt. Lika
visst Söm mannen eger förmågan att inverka mäktigt på qvinnans’
karakter, lika sannt är det, att qvinnan, då hon lyckats vintia en
mans aktning, utöfvar ett stort inflytande på hans tänkesätt och
äfven på riktningen af vissa karaktersdrag. Såsom er vérkliga
vän, smickrar jag mig med att äfveh i någon ringa mån kunna
verka på er.“
„I någon ringa mån! Ack! miti fru, ni Vet mer än väl, att
er makt öfver mig är stor, nästan obegränsad; emedan ni icke
allenast beherrskar med er Öfverlägsenhet, utan fast mer defföré
att man -måste ’ knäböja för de dygder som göra qvintiän sä
tillbedjansvärd. Inflytandet af ert snille, er skönhet skullé man
möjligen kunna göra sig fri ifrån, meti det ’tii utöfvar genom er
godhet och er varma känsla’, för allt som är rätt och sannt, det är
så mäktigt , att man nästan med tacksamhet emottager ert
ogillande, emedan’man måste erkänna att ni har rätt. Vore alla
qvinuor sådäna som ni, då skulle vi män vära ‘bättre1 än vi nti
äro; ty jag vet mer än väl huru ojvinnan ingriper i det andligä
lifvet, och att hon der är kanske den som’egentligen styrer. -—
Tala derföre sanningens språk med mig, och tro, att blött jag vet
mig ega er tillgifvenhet, skall jag alltid med erkärtsla ahöra er.
Ni känner mer än väl att edra ord göra ett outplånligt intryck på
min själ.“
„Outplånligt, grefve?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
