Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dp fremmande hade ännu icke anländt, då Helfrid inträdde i
stora salongen;., Den .var tora. Hon satte sig’ vid ett fönster* och
de bleka kinderna, den oroliga blicken sade, att hon med ganska
blandade känslor emotsåg ett sammanträffande med Jacobo efter
deras sista samtal, Hon hade icke sett honom, sedan han
återkom från hufvudstaden. — Drifven af dessa känslor, hade hon,
enligt grefvinnans, önskan, gått in före henne, emedan; modren först
mot aftonen ämnade illustrera sällskapet med sin närvaro, j
„Med hufvudet lutadt i banden* blickade: Helfrid ut. i trädgården
och lyssnade, med högt klappande hjerta, till hvarje ljud af steg i
de angränsande rummen. Plötsligt spratt hon till. . Det var hans. steg.
1 nästa ögonblick hörde hon honom inträda;, men det .föreföll
Helfrid omöjligt att kunna vända sig om och åter möta dessa klara,
milda och genomträngande ögon, sedan, han kände hennes hjertas
hemlighet. Hon förblef orörlig, ända till dess han, stående vid
hennes sida, sade:
„God dag.11 Ilelfrid var nu tvungen vända sig om och lägga
sin hand i hans, den han räckte henne. . Jacobo qvarböll. handen
sluten i sin, sägande:
„Fröken Helfrid, jag uteblef ifrån Kungsborg i går, endast för
er skull, ehuru jag redan på morgonen återkom från min resa;
emedan jag fruktade att min närvaro skulle plåga er. Säg mig
nu uppriktigt, skall min åsyn alltid förorsaka er detta plågsamma
bryderi, jag nu läser i ert ansigte? Om så är, skall jag icke komma
till Kungsborg vid andra tider än dem, då ni ej behöfver
sammanträffa med mig. — Tro mig, jag vill göra hvarje offer ni önskar,
lor att bespara er en plåga. “
Nu lyftade Helfrid sina ögon upp till honom. Den rodnad
som förlägenheten framkallat försvann och hon svarade, visserligen
med något osäker, men lugn röst:
„Detta bryderi, såsom ni kallar det, skall icke mera
återkomma. Ni vet mer än väl, att er åsyn icke är en plåga för
mig.11
„Huru vill ni det skall blifva oss emellan? Ni eger ätt
befalla öfver mig. Vill ni, att jag icke skall närma mig er med den
fordna förtroligheten?11
„Herr Lange, vi knnhä aldrig blifva fremlingar för hvarandrä,11
inföll Helfrid lifligt.
„Tack!11 — Jacobos ansigte uttryckte tillfredsställelse. — „Ert
svar gör mig lycklig; det uppfyller en af mina käraste
förhoppningar, emedan det utvisar att ni har förtroende till mig.11 En
kort paus uppstod. Jacobo satte sig på stolen midt einot, Helfrid,.
„Huru tillbringade ni aftonen i går? Jag vet att ni skulle vara
tillsammans;11 började Jacobo, för att alldeles befria Helfrid ifrån
allt tvång, genom att öppna en mera likgiltig konversation. ,
ll*
£»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
