- Project Runeberg -  Mannen af Börd och Qvinnan af Folket. En teckning ur verkligheten /
171

(1858) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

m

mannen, ieke hans högre ménskliga värde. Det är förtryckaren
söm gjort’sig- till herre öfver de förtryekttt:y derföre att hati haft
styrkan på sin sida har han tvingat de svagare att i honörn se
ett fullkomligare och af Gud utkoradt Väsende; ehuru han-genorii
blod och brott byggt sin egen upphöjelSei Detta’ är den grund,
hvaruppå adeln uppvext; men ingalunda utgår den från ett högre
moraliskt eller intellektuelt värde/ utan fäStmera från dem råa
styrkans rätt. Utginge den från én rikare andlig utveckling, då
skulle dess representanter äfven utmärka sig för ädla, upphöjda
och, i främsta rummet, sannt christliga dygder; men detta är
något som intet lands aristokrati kan berömma sig af.“

En tystnad uppstod. Grefvinnan, trött af hostan och
harmsen öfver hvad Jacobo sade, lutade helt. matt sitt hufvud emot
soffans ryggstöd,’emedan svårigheten att andas hindrade henne,
för ögonblicket, att tala; och en hvar’-f sällskapet insåg, att
samtalet kommit att taga en vändning, som’lätt kunde öfvergå till
personliga obehag. Stéphanas matta och tankspridda blick hade,
under det Jacobo talade, fått dif; och ett uttryck fullt af-eld, då
deras ögon möttes. Herman hade aldrig sett den så varm söm
då: hon liksom med ögat tackade Jacobo. ’.Blodet rusade dervid
åt hufvudet på grefven, och han tänkte mången rätt öädel tanka,
som icke lönar mödan att redogöra för,- men slutet blef denna:

„Hon älskar honom af hela sin själ’,! ehuru hon Sade nej
åt mig.“

Efter én paus återtog grefvinnan den af brutna berättelsen,
ehuru en hvar yttrade sin fruktan att den ansträngde henne för
mycket.

„Aret efter fadrens död återkom grefve Carl’ med den der
qvinnan, som han upphöjt till sin hustru. Han reste genast hit
till Kungsborg, der hans mor emottog honom med fadrens sista
helsning, nemligen: att han gick i grafven utan att välsigna sonen,
och att hela slägten ärnade uppsäga all frändskap med honom, så
framt han icke skilde sig vid den honom ovärdiga- makan. —
Att grefvinnan förklarade Gunilla det hon aldrig kunde’ komma
att af henne anses för dotter, det faller af sig sjelf. Då gréfve
Carl sade modren, att om än hela verlden försköte honom, änmäde
han ändå aldrig öfvergifva Gunilla, reste grefvinnan ifrån Kungsborg,
emedan hon icke ville vistas under samma tak som sonhustrun.
Ett par är förgick, under hvilka grefve Carl lefde här helt
indraget. Om äfven passionen för en kort tid förmår nedtysta vår
bättre känsla, förmår den likväl icke göra det i längden, isynnerhet
när man, som grefve Carl, genom yttre förödmjukelser oupphörligt
blifver påmind om det misstag man begått. — Han vaknade
slutligen upp till klart medvetande äf den skymf, han tillskyndat sig
sjelf och sin slägt; och Gunillas skönhet kunde icke mer försona
honom med att se sig öfvergifven af sina närmaste. Snart blef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manqvinna/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free