Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunillas åsyn honom en plåga, ty den innebar en oupphörlig
påminnelse omatt hans giftermål gjort honom illa anskrifven öfver allt,
till och< ifnéd på bofvet, der han, icke gerna var sedd. Han,.reste
ifrån Kungsborg för att söka,åvägabringa en försoning rtled modren;
men då detta icke lyckades,’ hy,arken-med henne eller■ syskonen,
återvände han hit för att-!.m.ed; straffet vid sin sida förtäras af
ånger» En tid förgick, Gunilla födde en son, och då grefve, Carls
nior underrättades derom, skref hon endast denna fråga till sin son:
ej,, „Skall fiskardotterns son blifva chefen för den Romarhjertska
familjen,, efter dig?‘‘
Grefve Carls fadersfröjd var i fjörsvnnnen, ty han insåg att
vanäran-af modrens laga- härkomst skulle, gå i arf på. sonen. Han
försjönk i, en djup dysterhet och undvek sorgfälligt att se både
Gunilla och hennes barn. Några månader derefter ankom
gref-vinnan helt plötsligt/till Kungsborg. Hon kom för att, tiflbjuda
sonen en. utväg att köpa, sig hennes förlåtelse och försona sig
både med slägten, adeln och hofvet. Grefve Carl omfattade förslaget
med begärlighet. Det innefattades uti: äktenskapsskilnad.
Gref-vinnan utvecklade saken och .visade honom, att om han anslog ett
tillräckligt underhåll,; ja, till o,ch med afstode en del af sin
förmögenhet åt Gunilla, blott han dermed kunde befria sig från henne,
borde han göra det. Grefvinnan förklarade för horom, att dylika
personer vanligtvis äro lyckliga blött de ega timliga fördelar, och
att rikedomen tröstar dem öfver hvarje förlust. Grefve Carl hade
redan ,sjelf ofta tänkt på möjligheten att kunna upplösa detta
onaturliga äktenskap. Nu hyste han en betänklighet, nemligen:
barnet; men grefvinnan sade honom, att det vore grymt beröfva
modren sitt, barn, utan att han borde , låta henne taga det med
sig till Bretagne, och der uppfostra det under sitt, icke fadrens, namn
till en bra karl; men att hon borde lofva att aldrig för sonens
räkning göra anspråk, på namnet Romarhjerta. När grefve Carl
och grefvinnan arrangerat allt på det bästa och klokaste sätt, åtog
sig grefvinnan att meddela Gunilla förslaget. Denna bebodde
halfva öfre våningen och lemnade sällan sina rum, emedan hon
visste att mannen ogerna såg henne. Hvad som föreföll emellan
grefvinnan och henne har jag ingen närmare reda på, än att
Gunilla, efter en timmas samtal, trädde in till mannen- och frågade
honom, om han verkligen hade för afsigt att förskjuta henne och
barnet. — Kom ihåg, mitt herrskap, hon var franssyska och dessutom
skön, således en i högsta grad farlig qvinna. Allt nog, grefve Carl
alla vackra föresatser ramlade, och grefvinnan måste för andra
gången se sin son gå förlorad genom denna qvinnas inflytande.
Den med rätta uppretade modren reste ifrån denne svage och
ömklige son. — Gunillas seger medförde dock icke några
gynnsamma resultater. Nya obehag, dem modren och brödren läto Carl
få erfara, och hvilka oupphörligt sårade och förödmjukade honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
