Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försänkte honom åter i en grubblande ■ och tung sinnesstämning.
Han reste till hufvudstaden för att der söka en förströelse; men
här sammanträffade han med modren och syskonen, och dessa läto
honom vid alla tillfällen umgälla den skymf; deras? slägt-genora
hans giftemål lidit. Öfver allt möttes han af förödmjukelser, och
den kongl. familjen, soni’ alitid nådigt hade omfattat grefvamø
Romarhjerta och med serdeles gunst Carls broder, visade’horiotn
på ett ■ ganska bestämdt sätt att han fallit i onåd. Han återvände
till Kungsborg, ännu dystrare än han reste derifrån, och en månad
derefter förändrades hans dysterhet tilll galenskap. Nu öfyertog
brödren vården af affärerna, och man gjorde. Gunilla det förslaget
att. skilja sig vid sin man; men hon hade ingen dust att. afsäga
sig grefvinnetiteln och envisades att. vilja sköta marinen, ända till
dess man en natt lyckades föra honom ifrån Kungsborg och
derefter utrikes. Någon tid derefter dog barnet, och modren tog sig
så djupt deraf att hon fick lungsot."
„Och äfven hon dog,“ inföll Stephana, med orörlig: bliok och
utan att förändra ställning. :— „Dogiaf de lidanden, dem riaan så
skoningslöst hopat öfver henne. Hon var endast tjugufem år.
God, skön och dygdig, en fullkomlig martyr för.i“.
„Martyr, min fru, det kallar man den som lider oskyldigt;
men denna qvinna led ett rättvist straff för det hon varit nog
djerf att sträcka sina tankar och önskningar ända till en
grefve-krona. Hvarje öfverträdelse af den kast vi tillhöra • åtföljes af
straff. — Det är inom samhället, alldeles som inom naturen, vi
måste, böja oss inför dess lagar och hålla oss inom de skrankpr
som existera, ifall vi icke vilja falla offer för vår öfverträdelse. —n
Det är vår pligt att respektera hvad som står öfver oss och icke
draga ned det till oss. — Jag vet allt hvad ni, i likhet med herr
Lange, kan säga, och hvilket är nutidens språk; men ni torde
ursägta att dessa idéer synas mig något skefva. Om adeln icke
utgjordes af allmänt erkäudt öfverlägsna personer, eller rättare,
bildade en förädlad ras, skulle väl då folket och hela nationen
skänka dem den vördnad de göra, och skulle väl alla dessa, som
tala så stort emot densamma, ändå göra allt för att komma i
slägt och vänskapsförbindelser med dem? — Nej, vi skulle då få
vara i fred och icke så envist eftersökas, såsom nu är händelsen."
„Möjligtvis har ,ni rätt, grefvinna," svarade Stephana leende,
„och om ni äfven hade orätt kunde det likväl icke falla mig in att,
i närvaro af så många som tillhora adeln, vederlägga er. Jag
skulle ju derigenom kunna såra många af sällskapet, och, ehuru étt
barn af folket, hyser jag för hvarje menniskas känslor för stor
aktning, att i ett öppet sällskap förnärma någon med mina uttryck."
Stephana vände sig nu, med detta osökta behag i sitt sätt,
som var henne så eget, till den lilla enkefriherrinnan och bad att
få höra litet musik, derigenom afbrytande all vidare diskussion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
