Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle gå in. Grefven aftog hatten, utan att säga ett ord och
gick ned till sin flygel.
Då Stephana inträdde till grefvinnan, sof hon. Helfrid satt
med hufvudet stödt emot handen och befraktade uppmärksamt en
gravyr som låg framför henne. Hon märkte icke Stephana, förr
än denna lutade sig öfver hennes skuldra och frågade:
„Hur har det varit ?“
Helfrid såg upp nästan förskräckt, men då hon mötte
Ste-phanas milda, kärleksfulla ögon, smålog hon och sade:
. „Mamma har sofvit i hela tiden.“
Stephanas blick föll nu på gravyren som låg framför Helfrid.
„Det der ansigtet är förvånande likt Jacobo,“ sade Stephana.
„Ja, är det icke? — Jag har en lång stund betraktat det och
funnit det likare och likare ju mera jag sett derpå.“
„Stackars Jacobo; hän har haft en tråkig tid, den som
förflutit.“ Stephana satte sig i en emma och lutade sig emot
ryggstödet. „Men han har varit så ifrigt sysselsatt, och har med arbetet
velat ersätta förlusten af våra trefliga aftnar, dem han blifvit van
att tillbringa med mig. Det är nu fyra år som vi dagligen lefvat
tillsammans, och endast varit skilda under någon mindre resa som
han gjort.“ ,
„Ni är ju uppvext med honom?“
„Nej, jag är född i Sverige, han i Nya England, och då vi
första gången sammanträffade var jag nitton och han tjuguett år.
Han hade då redan genomlefvat mången svår sorg, kämpat mången
bitter strid med lifvet, och ehuru endast en yngling till åren, var
han en man till karaktersstyrka och förstånd. — Den förtidiga
kampen med bekymmer, motgångar och lidna oförrätter hade blekt
bort lifvets glädje för honom och förvandlat den till ett djupt
genomgående allvar, — Men här pratar jag bort tiden, och gör såsom
en svag mor eller syster, glömmer allt för att få lofsjunga min
älskling. — Ni måste gå till hvila fröken Helfrid. “
„Jag stannar heldre här och hör er tala om.........“
„Om hvad?u frågade Stephana. /
„Om herr Lange,“ svarade Helfrid, med ett matt leende. „Det
är något så sällsamt uti att höra en så ung man som han besitta
så ovanliga egenskaper, som dem man måste tillerkänna honom.“
„Nej, fröken Helfrid, ni får lof att söka hvila. I morgon
skall jag tala om allt hvad som kan intressera er.“
fielfrid reste sig upp för att gå.
„Man har i dag berättat mig att ni ämnar gifta er, är det
sannt?“ Stephana fattade hennes hand.
„Det är frågan derom.“ Helfrid var blek.
„Älskar ni baron Skjöld?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
