- Project Runeberg -  Mannen af Börd och Qvinnan af Folket. En teckning ur verkligheten /
186

(1858) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

„Nej, tack! t— Har doktorn talat vid min son?“,

„Nej, grefvinna, han talade endast vid mig. ^

„Och han sade er hvad han sagt mig, kan jag torstå?“

,.Ja!. Endast hans löfte till er, afhöll honom ifrån att tala vid
grefven och fröken, “ : .

^Besynnerliga lek af ödet, jag skulle ändå dö på Kungsborg,“
— mumlade grefvinnan. Hon låg, en stund tyst, derefter kastade
Lon sig oroligt af och an på kudden, liksom någon smärtsam tanka
upptagit hennes själ. Man kunde läsa i hennes aftärda: ansigte,
att någpn pinsam tanke qvalde henne. Plötsligt yttrade hon:

„Doktorn tror således, att jag ännu ett par månader skall
hålla ut att kämpa med lifvet?“

,,Ja, det tror han; men han anser det omöjligt för er att få
så mycket krafter; att ni kan företaga någon resa."

„Jag skall således hafva så mycket qvar af lifvet, att jag får
se Helfrid gift med en man, som är henne värdig. -— Sedan skall
jag dö nöjd, ty jag medför då i grafven vissheten, att hon innehar
den ställning i lifvet söm hon bör hafva.“

„En lysande ställning, der lyckan kommer att saknas. Icke
är barpnen en man för fröken Helfrid. Tror ni verkligen, att hon
älskar honom ?“

„Älskar!Ah! min fru, nämn icke för mig det ordet, det
innebär ingenting annat än en tygellös nyck, hvilken, då den får
be-herrska sinnet, sprider olycka och vanära omkring sig.“

„Tvärtom, det är jordens högsta goda. Ni, grefvinna, huru
beundransvärd är ni icke de ögonblick, då ni öfverlemnar er åt
kärleken till edra barn, då forst finner man att denna känsla är den
enda, som aldrig förnekar sig. Det är en flägt af himmelen i
men-niskans bröst. Också sade Han, som predikade försoningens och
kärlekens lära: ’Den der mycket älskat, honom skall ock mycket
förlåtet varda.’ — Skulle vi då vilja förneka kärleken. Betrakta
er dotters öga då det ser på er, och säg, är det en känsla som
förvillar sinnet, eller är det icke snarare en stråle från en högre
verld som blickar emot er?“

Grefvinnan teg, men den nervösa darrningen af öfverläppen
utvisade att hon icke var känslolös för Stephanas ord. Denna
återtog efter en stunds tystnad:

„Då man i tanken genomgår anden i christendomen, så
förvånas man öfver, att vi christne så litet förstå den, och så
fullkomligt öfverlåta oss åt känslor, som äro i rak strid emot den
lära vi erkänna oss till. — Så t. ex. säger christendomen: ’vi
äro alla lika inför Gud, och att vi skola älska hvaraudra inbördes,’
och likväl hysa de som stå högt i samhället afund till höga, förakt
för de lägre. Detta är det sätt, hvarpå vi tillämpa vår
chri-stendom i samhället, och äfven enskilt; öfver allt återfinna vi en
inneboende hatfullhet till hvarandra. Likväl borde vi med Christi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manqvinna/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free