- Project Runeberg -  Mannen af Börd och Qvinnan af Folket. En teckning ur verkligheten /
192

(1858) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ok, som de ej kunna afkasta, och sjelfva luften i det kärleksfattiga
hemmet blir sådan, att den förtorkar hvarje förädlande känsla och
återverkar på det uppvexande slagtet, hvilket, uppvext i en dylik
atmosfer, måste lida brist på näring för de högre och ädlare
känslornas harmoniska utveckling, och deraf uppkommer den brist på
moralisk lyftning som utmärker vår tid.“ j— Jacobo höll upp och
såg tankfullt framför sig. Helfrid betraktade honom med blickar
fulla af beundran; ty det låg en djup sanning i hvad han sade.

„Så förvända äro våra begrepp,“ återtog Jacobo, „att samma,
mor som aldrig med sin dotter talar om att hon har ett hjerta,
hvilket en dag skall höja sin röst, af fruktan att störa den
jungfruliga friden i hennes själ, öfverlemnar henne utan tvekan till den
man som bjuder henne guld och rang. Dervid tager man icke det
ringaste flickans känslor i anspråk; och samma flicka, som rodnar
i ett sällskap, då inan nämner ordet kärlek, går med leende läppar
och kallt hjerta att blifva maka åt en i det hela för henne alldeles
likgiltig karl; medgif att det der, opartiskt taladt, har en slående
likhet med österländska bruket att köpa sig en slafvinna.“

Helfrid skiftade färg.

„Och den unga flickan, som så der utan kärlek med kallt
blod och beräkning bliiven mans hustru, hon eger alldeles icke några
högre begrepp om sin qvmliga värdighet, än den unga circassiskan som
åt den mesthjudande låter sälja sig.“

„Nu går ni för långt,“ inföll Helfrid med purpurröda kinder.

„Alldeles icke. Er egen känsla skall gifva mig rätt, om ni en
.gång allvarligt tänker på saken. Äktenskap, fröken Helfrid, bör
aldrig knytas, om ej en helig, varm, ren och djup kärlek förenat
de personers hjertan som skola blifva ett till hela sin varelse, och
hvilka skola dela sorger och fröjder, samt vandra ett helt lif
tilltillsammans. Äro deras hjertan ej i en dylik harmonisk förening
sammangjutna, då är äktenskapet icke hvad det bör vara, och deraf
kan aldrig uppstå någon lycka, eller någon moralisk förädling
på själen utöfvas. Den man, till hvilken en qvinna öfverlemnar sig
för ett helt lif bör hon icke allenast högakta, hon måste älska
honom af hela sin själ, med hvarje fiber i sitt hjerta, såsom
"vore han den bättre delen af hennes varelse; och den qvinna, vid
hvilken en man förenar sitt öde, bör för honom vara kärare än
hans eget lif; endast då skall äktenskapet blifva hvad det bör
vara, en helig och oupplöslig förening, der tvenne hjertan klappa
med samma slag, och då skall äfven det uppvexande slägtets
moraliska utveckling, blifva helt olika med hvad den nu är. Det
innebär något lågt, simpelt och, tillåt mig säga det, djuriskt i det
sätt hvarpå man nu behandlar äktenskapet. Det är ett förnedrande
af alla de ädlare och högre känslor Gud nedlagt i våra hjertan,
och ni, fröken Helfrid, ni som är uppfödd i förakt för allt lågt,
som öfverlemnat er åt bördsfördomarne, endast derföre att ni trott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manqvinna/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free