Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
er genom dem höjd öfver massans råa instinkter, och i arf fått
en förädlad och upphöjd själ, ni, ni står i begrepp att, lik en
annan handelsvara, öfverlåta er åt en man, den ni icke älskar, den
ni i djupet af ert hjerta känner att ni aldrig skall älska, och med
hvilken ni icke skall förmå att sammanlänka er själ så, att den
blir ett ined hans.; — Medgif, att jag har rätt, då jag påstår, att
ni alldeles skulle förneka den karakter jag ansett er ega, ifall ni
så handlade."
Det | var ett svårt ögonblick för Helfrid. Hon erkände att
han hade rätt, hon tvangs att nästan beundra honom just i det
ögonblick, han förödmjukade henne infor henne sjelf, och likväl
var det ett något inom henne som sade, att han allt för strängt
bedömde hennes handling. Hon visste, att hon leddes af den
innerligaste önskan att göra modren lycklig och att bereda henne
den enda glädje lifvet egde. Också; 1 svarade Helfrid med nästan
fast röst:
„Ni hår fullkomligt rätt i allt hvad ni säger, och jag -skänker
edra ord min odelade aktning; men det gifves likväl fall, då man,
utan att ledas af beräkning, utan att sälja sig, såsom ni uttryckte
er, kan knyta en äktenskaplig förening, ehuru hjertat icke följer
med gåfvan af handen, och då vi ledas af rena och oegennyttiga
känslor. I forntiden offrade man sitt lif åt gudarna för att rädda
fosterland, föräldrar eller något kärt föremål ifrån olyckor och
undergång; och ;,vi läsa med rörelse om dessa offer. Nå väl, öm en
dotter uppoffrar sin lycka för att dermed bereda’sin mor en fröjd,
ligger det icke der-uti lika rena och heliga känslor. Hon betalar
ju derigenom jsjn skuld till den som gaf henne lifvet, och mig
synes att en sådan handling förtj enade,, om ej aktning, åtminstone
undseende."
„Undseende; — ja; ty detta skänker ni ju den mor som i
förtviflans ögonblick mördar sitt barn; men handlingen i och för
sig är och förblir origtig. Ert resonemang är falskt, fröken Helfrid,
och detta skall jag- straxt bevisa er. Ni talar om de offer, man
i forntiden gjorde af heroism, och ni jeraför dem med det ni nu
ämnar göra. Min fröken^ de förutnämnda offren sträckte Sig blott
till ens eget lif och innefattade endast ett ögonblick af fysisk
smärta.’ Om ni för er mors lycka offrade endast, ert eget lif, då
skulle jag beundra er och vara den första att finna er stor i er
sjelfförsakelsé; men nu uppoffrar ni, för en fantasi hos henne, icke
blott er egen framtid, lycka och moraliska förädling, utan ni gör
det äfven med en annan menniskas; för att icke tala om den
utsträckning till ett uppvexande slägte som detta steg har. Huru
samvetsgrannt ni än må söka uppfylla edra pligter såsom maka,
huru väl ni än må spela er rol såsom hustru,-sa skall ni ändå
aldrig lyckas dölja bristen på kärlek, och er man skall snart finna
att han aldrig egt och aldrig skall ega ert hjerta. Hvad har ni
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
