Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flammande rodnad upp på densamma; men han förblef orörlig och
utan att för öfrigt förändra ansigtsuttryck.
„Ni har således skämtat ?“
„Alldeles icke. Lorden skall gifta sig; men icke med mig.“
’ „Men ni sade mig ju, att ni älskade honom.®
„Icke lorden;, utan honom, för hvilken jag skulle uppoffra min
frihet.®
„Det finnes således en, för hvilken ni skulle göra det?“ Nu
lutade grefven sig litet framåt och häftade ögonen på Stephana.
„Ja, en,® svarade Stephana, och’såg in i Hermans ögon, med
en klar* blick, under det hon lekte med en narciss. En sekunds
tystnad uppstod. Derefter lutade Stephana sig tillbaka mot
ryggstödet och luktade på blomman. Hermans bröst, höjde sig, och
han for med handen öfver pannan.
„Jag reser i morgon afton,® återtog Herman.
„ Redan!“ Stephana räckte honom narcissan,.sägande: „tag den
der, och kom snart åter.®
„Ah, min fru, ni gissade då till hvad jag ämnade bedja er
om,® sade Herman och förde blomman till sina läppar.
„Jag gissade icke, jag förstod er önskan.® Stephana steg upp.
„Er arm, grefve, låt oss gå ned i trädgården.®
Aftonen derpå inträdde Herman till sin mor och syster för
att säga dem farväl, emedan han en timma derefter ämnade lemna
Kungsborg.’ Han fann Stephana inne hos grefvinnan; men då hon
fick se grefven, reste hon sig genast för att lemna rummet.
„Farväl, grefve; och välkommen åter,® sade Stephana och
räckte Herman handen i förbigåendet. Grefven som ämnade
ser-skilt taga afsked af den unga enkan, bugade sig tigande, och
Stephana afiägsnade sig. R
Några minuter derefter, under det han talade vid grefvinnan,
hörde han hofslagen af en häst på gården; han säg ut och blef
varse en af stalldrängarna som höll Stephanas ridhäst. I nästa
ögonblick hoppade hon upp i sadeln, och just som grefvens resvagn
körde upp pä gården galopperade ryttarinnan ut genom gallerporten.
Herman kände :sig missnöjd, och en egen bitter känsla uppstod i
hans bröst, vid tanken att hon så der värdslöst hade sagt honom
farväl och nu red bort för att slippa bifoga något vänligt ord.
Ångrade hon redan den vänlighet, med hvilken hon behandlat honom,
och ville hon nu genom denna visade likgiltighet säga honom, att
han alldeles icke skulle fästa någon vigt vid den ynnest , som
gåf-van af blomman innebar. Allt nog, Hermans själ följde ryttarinnan
under det han bjöd de sina farväl, och med en viss bitterhet steg
han upp i resvagnen, under det han beskyllde Stephana för att
vara en hjertlös kokett, som leddes blott af sina nycker. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
