Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Stephana, jag älskar minnet, och det är en farlig
kärlek-För att blifva qyitt denna känsla, fordras att jag än en gång får
återse henne och af hennes egna läppar höra bekräftelsen, att
hon svikit mig.“
„Du ämnar således?11
„Resa till England i höst och tala vid Elise.11
„Jacobo!11 . Stephana höll in sin häst och såg förskräckt på
honom. Han smålog vemodigt emot henne, sägande:
„Har du kunnat tro, att jag skulle döma någon ohörd?11
„Under vårt vistande i England, erhöll du ju alla möjliga
bevis uppä, att hon icke allenast trolöst lekt med sina eder, utan
äf-ven skänkt bort. sin tro åt en annan.11
„Ja, jag erhöll alla bevis derpå, utom bekräftelsen af hennes
egen mun, efter jag icke träffade heune.11
„Men, Jacobo, hvad är din afsigt? Yäl icke att återknyta
det hon sönderslitit?11
„Aldrig! — Hon och jag äro oåterkalleligt skilda. Jag
hörer icke till dem, som tigga om en qvinnas gunst eller som följa
med floden af hennes nycker; men jag vill veta om hon är
ovärdig att minnas, om hon verkligen är så föraktlig, som man af
hennes handlingar har skäl att anse henne.11
„Det är väl efter en menniskäs handlingar man skall bedöma
karakteren.11
„Icke alltid, Stephana, ty bakom handlingarne ligga
motiver-na, och dessa kunna ofta vara sådana, att handlingarne få en
helt annan prägel när man lär känna bevekelsegrunderna.
„Åter har du rätt, och jag kan blott beundra det lugn ocK
den fullkomliga rättvisa som ligger till grund för alla dina
handlingar. Du är och förblir min oförliknelige Jacobo.11
När Jacobo vid framkomsten till Kungsborg hjelpte Stephana.
ur sadeln, sade han:
„Du har blott en handske."
„Jag släppte den andre på vägen, då jag sade grefve Herman
farväl,11 svarade Stephana med ett vemodigt. leende, och gick in i
stora salongen. Jacobo följde henne.
,,Nu, Stephana,11 sade han och räckte henne sina båda
hånden Stephana läde sina i hans och sade med djupt allvar, under
det hon såg upp i hans ögon:
„Nu skall du se klart in i mitt förflutna lif och sedan döma
öfver mig.11
„Jag har länge väntat på detta ögonblick, och jag anade att
det icke skulle infallä förr än han var borta, och du sjelf kände
be-hofvet af att kunna skåda klart in i din egen själ.*
„Kom!11 Stephana drog honom ned på soffan bredvid sig..
Med ena handen hvilande på han skuldra, med den andra sluten
i hans, började Stephana med en egen, af rörelse darrande röst„,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
