Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att sälja mig såsom hustru, och vinsten af köpet var, att min mor
skulle ega den trösten att veta, det hennes fattiga dotter, efter
hennes död, blefve den rika friherrinnan Skjöld. Detta, herr Lange,
var en handling af egennytta, den jag icke ville skulle komma
mig, *1 grefvinna Romarhjerta, till last. Hos er står jag således
i skuld för de stränga ord ni talat; de hafva räddat mig från ett
steg, som skulle haft till följd att jag förlorat aktningen för mig
sjelf. Haf tack derföre, herr Lange.“ Helfrid räckte honom
handen.
„När ert eget hjerta skänkt mig rätt, är jag rikligen
belönad,“ svarade Jacobo vänligt. „Det skulle ha smärtat mig, om jag
måst tänka på er, såsom på en vanlig trångbrostad aristokratisk
flicka, hvilken saknat förmågan att rätt bedöma det vigtigaste af
alla steg i lifvet, det att ingå ett äktenskap. “
„Detta vigtiga steg kommer jag troligen aldrig att taga.«
„Fröken, ni är ännu ung, och våra känslor undergå en
ständig metamorfos. Det ideal vi sjelfva skapat, och hvilket vi älska
i dag, förvandlas vid närmare betraktande till något högst vanligt."
„För den som älskar idealer, ja; men icke för den som
älskar det verkligt ädla och goda. — Ser ni, herr Lange, min känsla
för er skall alltid blifva densamma, emedan ni oupphörligt stiger
i min aktning. Men om ni äfven hade delat den, så ligger
emellan oss våra ömsesidiga fördomar, så att vi alltid måste förblifva
hvad vi nu äro — vänner, och jag kan derföre aldrig blifva
en annans maka."
„Ödets vägar ingen vet, och den dag torde komma, då er
känsla för mig blir hvad min är för er, en uppriktig vänskap,
under det en annan person uppväcker en varmare."
„Möjligt; men jag tror det icke; ty jag skall aldrig finna en
man, den jag i moraliskt och intellektuelt värde kan ställa
öf-ver er."
I detsamma rullade tvenne resvagnar in på gården, och da
Jacobo kastade ögonen på dem, sade han:
„Grefvinnan Elin Romarhjerta och lord Charter."
I nästa ögonblick var Helfrid försvunnen, och Stephana tillika
med Jacobo och Jane helsade de nykomna välkommen.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
