Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tredje Afdelningcn.
Fjorton dagar hade försvunnit i tidens omätliga ocean, och
Elin hade nu under två veckor gästat på Kungsborg. Herman
hade nu varit borta en hel månad, men det såg ut som om han
blifvit alldeles förgäten, ty hans namn nämdes aldrig, icke en gång
af Helfrid, som rätt ofta vistades ibland de öfriga, isynnerhet när
grannarna gjorde besök, något som rätt ofta inträffade.
Grefvin-nan syntes aldrig till för Elin, hvilket var mindre underligt, emedan
Elin bebodde paviljongen och aldrig besökte trädgården på de tider
grefvinnan lät bära sig dit ut för att hemta frisk luft.
Det var en glödande, het juli-eftermiddag. Elin och en ung
tyska, mamsell Weishaupt, som var den unga grefvinnan följaktig,
för att göra en tur i Sverige, hade tillika med Jacobo, Helfrid,
Jane och lord Charter rest till friherrinnan T—. Stephana
stannade hemma, förebärande hufvudvärk, men när alla hade rest, gick
Stephana in till grefvinnan och tillbringade eftermiddagen med att
läsa högt för henne. Aftonen var redan så långt framskriden, att
grefvinnan redan låtit flytta sig ur trädgården in i sin salong, då
Eklund kom med några bref på en bricka. Bruksförvaltaren hade
lemnat dem; de voro anlända med posten. Ett var från London
till grefvinnan, med det Romarhjertiska vapnet i sigillet. Stephana
hade äfven ett med samma stämpel och vapen.
„Ursägta, min fru,“ sade grefvinnan och bröt förseglingen.
„Med er tillåtelse, grefvinna,“ sade Stephana och gick till ett
af fönstren för att läsa brefvet. Den lilla fina handen darrade då
hon bröt förseglingen, och hon uppvek långsamt brefvet liksom rädd
att kasta blicken på dess innehåll. Under denna månad, som
förgått, hade Herman blott en gång skrifvit till sin mor, men icke en
enda rad till Stephana. I affärer hade bruksförvaltaren erhållit
tvenne bref, men dessa hade icke med en bokstaf antydt när han
ämnade komma hem eller något som rörde hans person. Sedan
Stephana en lång stund tvekat, innan hon kastade ögonen på
innehållet, beslöt hon sig slutligen dertill, men förvånades öfver att
det blott innehöll några få rader.
„Min Fru!
Ni sade: „jag räknar dagarne till er återkomst.*’ Dessa ord
hafva ledsagat mig under resan. De hafva tyngt min själ och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
