- Project Runeberg -  Mannen af Börd och Qvinnan af Folket. En teckning ur verkligheten /
217

(1858) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gaf Elin detta löfte, anade hvarken hon eller jag att vi skulle bli
tvingade att viga oss vid hvarandra.“

„Ni vill således icke en gång för mig uppgifva orsaken
till denna obegripliga handling?14

„Icke en gång till er, emedan jag skulle svika det löfte jag
gaf.44-„Ah, Grefve! Ni är en verklig gentleman.44 Stephan a gick nu.
att förena sig med gruppen omkring Elin. Herman gjorde så med,
för att riktigt kunna gifva akt på Elin. Han förvånades öfver den
lätthet med hvilken hon satte sig in i en hvars idéer och tankegång
och rättade sina uttryck efter hvar och en som hon talade med..
Men hela hennes väsende föreföll såsom en glittrande yta, bakom
hvilken man har svårt att upptäcka hvad som är sannt eller falskt..
Hon kunde inom en minut vara rörd och le, skämta och tala
allvar, utan att man rätt säkert skulle kunna taga någotdera för hvad
det var.

Hvar och en hade begifvit sig hem, då vi finna Elin och
Ste-phana allena qvar i salongen.

„Jag hade trott mig vara en bättre skådespelerska än jag är,44
sade Elin, der hon satt vid fönstret, med hufvudet stödt i
handen-Och öfver det några ögonblick förut, så gnistrande, lifliga ansigtet hade
höljt sig ett sorgflor. „Då han trädde in i salongen hade jag velat
gifva år af mitt lif, om jag fått störta frain och kasta mig i hans
armar. Ack! Stephana, skall jag väl någonsin få den glädjen?44 De
stora ögonen stodo fulla af tårar.

„Det skall du, Elin, men ännu är det för tidigt. Skäm ej bort
allt genom otålighet, utan hoppas och vänta än en tid.44

Elin räckte henne handen med ett godt leende, sägande:

„Du är min goda engel. I hvilken ofantligt stor skuld star
jag icke till dig; men äfven om han gaf mig en plats vid sitt
hjerta, skulle jag aldrig omfamna honom såsom . .. .“

„Aldrig!44 inföll Stephana.

„Aldrig förr än han skänkt den förskjutna hustrun all den
upprättelse, hon eger rätt att fordra. Ah! Stephana, han har en
svår skuld på sitt samvete.44

„Låt oss icke tala mera derom, kärleken förlikar allt. Du
har ännu ej sagt mig hvad du tycker om Helfrid?

„Mycket, ganska mycket; ehuru hon förefaller inig nästan för
fullkomlig. Sjelf ett barn af ofullkomligheter rädes jag för det höga
och oklanderliga i Helfrids karakter. Jag känner mig liten vid
sidan af henne och detta är nagot som plagar mig. Besynnerligt
att jag aldrig erfarit den känslan med dig, men det är derföre att
du är så god.44

„Jag minnes nu att du hade samma fel emot Jacobo.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manqvinna/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free