- Project Runeberg -  Mannen af Börd och Qvinnan af Folket. En teckning ur verkligheten /
219

(1858) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

varmt och godt hjerta, en liflig och rörlig fantasi, något exalterad
och mycket hängifven, hade det varit mycket att göra af henne,
ifall hon erhållit en riktig handledning ifrån barndomen. Nu vtfro
de goda och de onda anlagen liksom hoprörde och verkade utan
någon harmoni, så att hon ofta, då hennes afsigter voro rena och
goda, presenterade sig såsom en dåraktig egoist.

Herman hade lofvat Stephana att granska Elins karakter med
opartiskhet, och han höll ord. Han anklagade sig att möjligen ha
kunnat vara den unga qvinnans, eller rättare det unga barnets
ledare, ifall han handlat samvetsgrannt och rätt emot henne.
Ovil-korligen påminde han sig det ögonblick, då hon uppmanade honom
att bryta förbindelsen med stjufmodern. Han tyckte sig höra den
allvarligt bedjande rösten, ehuru han nästan alldeles förgätit de
oregelbundna dragen, och vid detta minne sade honom en röst i
hans inre: hon hade kunnat blifva något helt annat. Men oaktadt
allt detta kände Herman en ööfvervinnelig motvilja för allt närmande
till Elin. Ja, mot hans bättre - känsla, mot hans vilja återkom
oupphörligt hågkomsten af att hon var medveten utaf hans
brottsliga och föga hederliga förbindelse till Zelma, att hon, skepparen
Mårtensons dotter, i sitt hjerta måste förakta honom, Herman
Romarhjerta. Så fort han tänkte på Elin, stulo sig hans
bördsför-domar ovilkorligen på honom, och hvarje närmande till henne blef
för hans stolthet så mycket omöjligare, som han kände att han
till henne stod i en outplånlig skuld, hvilken var så mycket större
som han genom sitt oförlåtliga uppförande ökat i stället för att
minska den. Umgänget emellan Herman och Stephana hade genom
det ständiga fremmandet och de täta utfärderna kommit på en mera
afmätt fot, utan att detta i någon mån förändrade något i Hermans
beundran för Stephana. Genom att se henne i bredd med Elin,
steg hon allt högre och högre i hans aktning. Under det att Elin
lefde för att göra sitt lif så behagligt som möjligt och liksom med
våld jagade bort alla obehagliga föremål, gjorde Stephana af sjelfva
nöjet att något deraf kom hennes likar till godo. Arrangerade hon
en fest, en båtfärd eller något nöje, gjorde hon det så att de tattiga
dervid skulle hafva någon fördel, antingen genom arbete eller genom
gåfva. Hon gjorde nöjet till kompanjon åt barmhertigheten. Utan
att någon gaf akt derpå egnade Stephana sin tid at en| gagnelig
verksamhet, genom arrangerandet af flera nyttiga inrättningar ^för
de underlydande, så att de kunde fa inhemta kunskaper och erhalla
sådana förlustelser om söndagarne, att de athöllos fran kroglifvet.
Inom den korta tidrymden af ett år, som Stephana sjelf haft
Kungborgs underlydande under sin vård, hade deras seder och
välmåga undergått en betydlig förändring, så att en livar förundrades
deröfver. Detta var Stephanas verk.

För den ytlige betraktaren föreföll det som Stephana endast
framlefde sitt lif i beqvämlighet och för att njuta deraf, sa obe-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manqvinna/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free