Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Jag tror mig ha hört det,“ svarade grefven. Grefvinnan
för-blef orörlig och en tystnad uppstod.
„Fröken Helfrid ser så hlek ut,“ sade Stephana. „Jag tror
att grefvinnan bör öfvertala fröken att göra en promenad. Jag
skall emellertid stanna hos grefvinnan."
Det var något i Stephanas röst, som sade Herman att hon
önskade att få blifva allena med grefvinnan, hvarföre han också
öfvertalade Helfrid att med honom göra ett slag genom parken.
Grefvinnan kysste tankspridd sin dotters panna och bad henne
hemta frisk luft. Herman och Helfrid gingo. Grefvinnan och
Stephana blefvo allena.
„Min fru,“ sade grefvinnan med något osäker röst, „var god
och sätt er hos mig,“
Stephana efterkom hennes begäran och satte sig på en liten
låg stol, på sidan af chaislongen.
„Känner ni grefve Runas fosterdotter närmare?" frågade
grefvinnan och fattade den ena af Stephanas händer, tilläggande: „svara
mig uppriktigt."
„Mina svar äro alltid uppriktiga eller också inga. Jag känner
grefve Runas fosterdotter mycket väl; jag är beslägtad med henne."
„Ni?"
„Ja, genom min man."
„Jag förstår, er man och den karlen hon gifte sig med voro slägt."
Stephana böjde på hufvudet liksom jakande.
„Är det verkligen sanning att hon ämnar gå i kloster?"
„När hon blef enka, fattade hon redan det beslutet, men
utförde det icke då. Om hon fullföljer det, så torde man få söka
orsaken deri, att hon ej lyckats åvägabringa en länge efterlängtad
försoning med sin mor."
„Hon skulle då blifva död för veriden.«
’iJa, Elina Wicker kan sägas vara död för verlden."
Grefvinnan flyttade sig orolig på kuddarne, man kunde i det
aftärda ansigtet läsa en inre smärtsam strid. En lång tystnad
uppstod. Stephana satt med hufvudet stödt mot handen, under det
hennes bröst höjde sig oroligt. Slutligen återtog hon med langsam
röst och liksom mer talande till sig sjelf än till grefvinnan:
„För många år sedan lärer det ha funnits en ung, skön och
högboren qvinna, som gifte sig med en ädling af första ordningen.
Man trodde allmänt att hon ingick äktenskapet af kärlek, men
man bedrog sig. Den unga qvinnan hade tvärtom gift sig med
den högborne mannen derföre att hon älskade en ofrälse, rikt
be-gåfvad ung man, hvars namn och ställning i lifvet ingalunda
öfver-ensstämde med den stolta flickans lysande plats. För att icke
kom-i frestelse att af kärlek göra ett parti under sin värdighet, gifte
hon sig utan kärlek med den hon ansag för sin like. Nagra ar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
