Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes högmod ingår, har hon visat sig ega känsla; men öfverallt der
hennes högmod kom ifråga var hon icke blott känslolös utan
äf-ven moraliskt grym. , Öfver hvad var hon egentligen så stolt?
Icke var det öfver ett högre moraliskt värde, ty det hade hon
förnekat, således öfver det namn hön ärft och den rang hon innehade.
Men, min Gud! huru är det möjligt att yfvas öfver dylika
företräden, hvaruti man sjelf är utan all förskyllan, då man icke till dem
kan lägga utmärkta dygder och seder, hvilka ställa oss såsom
christna lika högt, som samhället ställt oss såsom medborgare.
Är det då den ärfda titeln, den der ger oss värde? Men bör det
icke vara vår högre och ädfare karakter, som ger åt den hafda
utmärkelsen dess rätta betydelse. Inför den Högstes domstol gäller
ingen annan rang än den våra dygder gifver. Der frågas icke hvad
vi varit, utan huru vi användt de gåfvor, Gud oss gifvit, om vi
uträttat så mycket godt med dem vi kunnat. Då vi stå vid dödens
port, då böra vi se till att vi icke träda öfver tröskeln in i
evigheten med någon oförsonad synd.“
Stephana tystnade. Grefvinnan låg en lång stund orörlig.
Slutligen lade hon sin hand på Stephanas nedböjda hufvud och
sade med en röst som saknade all anstrykning af det kalla och
stolta uttrycket:
„Se på mig, min fru, och säg mig, hvarföre har ni berättat
mig den der historien? Kom ihåg att ni nu talar vid en döende,
som om några veckor skall aflägga räkenskap inför den Högstes
dom stol. “
Stephana fattade grefvinnans båda händer och kysste dem,
under det några tårar runno utför hennes kinder. Derefter såg#
hon upp till grefvinnan med en blicki så mildt bedjande, att den
liknade en engels, sägande:
„Derföre att jag önskade röra ert hjerta.“
„Mitt hjerta? Och huru skulle det lyckas er, genom en
berättelse som, — som rörer fremmande perspner?“
Stephana gled ned på knä framför grefvinnan, tog hennes
båda händer och lade dem på sitt hjerta, sägande, med en ton som
hade något på en gång rörande och ändå fast:
„Grefvinna, jag vet att ert hjerta, då det talar, är godt, är
känsligt. — Jag vet äfven ätt ni eger en sträng rättskänsla, och
derföre önskade jag genom denna berättelse anslå bada, samt visa
er att börden icke berättigar oss att forhäfvas öfver f andra, så
framt vi icke ega lika stora dygder, som vi hafva ansprak. K
Grefvinna, skulle ni äfven nu kunna säga åt Elin, ifall hon vid edra
fotter bönföll om ett ord af ömhet: ’Gå, jag känner er icke och
skall aldrig erkänna er såsom min sons hustru.’ Skulle ni
äfven nu kunna låta henne gå ifrån er, nedtryckt af sin fars vrede
och förskjuten af er och er son? Nej, grefvinna, jag läser i er
is
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
