- Project Runeberg -  Mannen af Börd och Qvinnan af Folket. En teckning ur verkligheten /
246

(1858) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

„Ja," svarade Stephana ooh satte sig i: ;en af
sotforna,fram-för hvilken stod ett bord med en kandelaber uppa. En stund
derefter inträdde Herman.

„I afton har jag beslutat att grefven skall få nöja sig med
mitt sällskap," sade. Stephana och räckte honom handen, utan att
resa sig upp.

„Ni vet nog, min fru, att det är ett sällskap jag föredrager
framfor hvilket annat," svarade grefven, kysste den framräckta
handen och satte sig i en fåtölj bredvid soffan.

„Vet ni hvarföre jag gått ifrån Elin, för att så här på tu
man haud sällskapa med er?"

„Nej; men säkert har ni något giltigt skäl dertill, ty mer än
väl vet jag att. . . ." J

„Att — hvad?"

„Att er känsla icke leder er."

„Akta er, grefve, ni beträdes nu med tvetalan. Kom ihåg
att ni en gång påstod det vi menniskor alltid handlade ledda af
våra känslor."

„Det är sannt, och detta påstående drifver jag än; men jag
menade nu med känsla hjertats röst."

„Och den rösten anser ni mig icke kunna lyssna till?"

„De elementer som styra er, äro förstånd och godhet. Hvarje
annat inflytande förkastar ni, och hvarje annan känsla förqväfver ni."

„Grefve, om jag en dag skulle förtälja er miri historia, skulle
ni nödgas gifva er sjelf orätt. Jag är alldeles icke detta mönster
af fullkomlighet ni anser mig vara. Dock, hvarföre tala om inig,
det var något helt annat jag önskade göra till föremål för vårt
samtal. Jag ämnar utbedja mig er uppmärksamhet för en
berättelse, den jag ville meddela er. Vill ni höra mig?" i1

„Ja, min fru!" Herman såg på Stephana med en nästan kall
blick. Hon märkte ganska väl den förändring hans utseende
undergick, men hon låtsade icke se den.

„Sednast för ett par aftnar tillbaka voro ni och jag i strid
om Elin, men utan att vi kommo till något klart resultat af er
och hennes framtida ställning. Säkert är, att ni aldrig skall lära
er förstå henne, om ni ej klart inser huru olycklig hon varit. Jag
är äfven fullt förvissad att ni icke ett ögonblick skall tveka, då
ni får kunskap om de lidanden hon genomlefvat, ty det är mycket
som ni icke anar, och hvilket måste förefalla grymt, när man
tänker efter huru ung och oerfaren hon kastades in i alla dessa
skefva förhållanden, som skulle göra lifvet så bittert för henne.
Förlåt derföre om jag i min berättelse upprepar saker dem ni
redan känner; men det är nödvändigt, ifall ni skall få en klar bild
af det förflutna. Lofva mig äfven att åhöra mina ord utan någon
känsla af bitterhet. Glöm, att det är om hammarsmedens
sondotter jag talar och ihågkom blott, att det är den sorgliga taflan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manqvinna/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free