Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af en qvinnas lidande jag upprullar för er. Elins historia är, om
jag sa ma uttrycka mig, ett da capo i smått af adelns
obarmher-tighet emot folket. Det, är å ena sidan en man af börd, som, i sitt
stolta förakt för klasserna under honom, lat er - en qv-inoa af folket
genomgå hela listan af offentliga och enskilta förödmjukelser och
lidanden, endast och allenast derföre att han föraktar hennes
härkomst. Detta, grefve, har e,gt rum i nittonde seklets upplysta tid."
Stephana räckte Herman handen, tilläggande:
„Det är den öfvermodige Herman Romarhjerta som i min
historia spelar hufvudrolen, icke den verklige ädlingen jag lärt
känna och högakta, hvilken nära nog försonat mig med adeln och
kommit mig att glömma mycket, som jag aldrig trott mig kunna
förgäta."
„Har jag försonat ,er med adeln, så har ni deremot lärt mig
att ringakta den," svarade Herman med ett bittert leende. „Hvad
mera är, ni har lärt mig ogilla och förakta mitt eget öfvermod."
„Då har jag segrat öfver er sämre menniska, och den bättre
skall ensam blifva edra handlingars ledare."
„Min fru, solen smälter isen, men aldrig förvandlar hon den
till eld; och likväl är det detta ni vill göra, då ni af mitt försvunna
högmod hoppas att en känsla, så varm och mäktig, skall uppstå,
att de slitna banden skola kunna återknytas. Dessutom, känner
ni hvilken mäktig fiende till denna seger ni eger inom mitt eget
bröst? Yet ni huru upproriskt mitt hjerta är?"
„Jag vet det; men den sir Edward, jag ansåg er vara lik,
han offrade för sin pligt sitt hjertas varmaste känslor."
„Sir Edward hade aldrig sett och lärt känna er.“
„Låt oss lemna detta och återgå till Elins historia. — Ni
vet kanske att hon, straxt efter sin fars giftermål med Zelma Fris,
skickades till hufvudstaden i en pension. Hvad ni icke vet, är
att Elin dit medförde tvenne allt annat uppslukande känslor.
Den ena var hennes ända till afguderi gränsande kärlek till fadren,
den andra en barnslig och svärmande beundran för grefve Herman.
Elin var vid fjorton års ålder ett tyst och drömmande barn,
sluten och otillgänglig, med en i förtid mognad tankegång och
frö till djupa och häftiga passioner. Det var liksom den allt
för snabba utvecklingen af hennes själ verkat ofördelaktigt eller
rättare förtvinande på hennes fysik, ty hela hennes yttre stod
stilla i sin utveckling och erhöll icke heller under det instängda
pensionslifvet något passande tillfälle till . ett sundt befordrande
af helsa och krafter. Hon liknade en krukvext, hvars stam
ve-xer i höjden, men hvars blad förblifva sma och^ glesa, emedan
roten är inspärrad inom ett allt för trangt område. Om det i
pensionen fattades Elin tillräcklig luft, rörelse och frihet, så erhöll
hon der en »så mycket farligare näring för sina förut bradmogna
känslor och tankar. Hennes pensionskamrater försedde henne med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
