Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
qval, hade hela hennes yttre menniska undergått en. betydlig
förändring. Det under sinnessjukan afklippta håret hade vuxit igen
och’ blifvit mörkt, hyn hade blifvit hvif och ögonbrynen hade
mörknat, hennes vext hade blifvit utbildad, och man sade nu: ’Hvad
hon blifvit väck er.’“
Stephana smålog sorgset, tilläggande: “hennes yttre blomstrade
upp, under det själen förtärdes af bitterhet, sorg och hat.
Besynnerliga företeelse, som visar hela den makt ungdomen utöfvar, då
icke en gång sådana lidanden som hennes förmådde inverka på
kroppen. Ifrån att vid början af sitt uppträdande i Paris vara
en obemärkt och oansenlig person till sitt yttre, blef Elin efter ett
års tid, sedan hon fyllt aderton år, ett föremål för uppmärksamhet,
och man kunde icke begripa huru det varit möjligt att anse henne
för ful, hon var ju riktigt vacker.
En afton i slutet af Mars bevistade hon en representation på
Italienska operan. Elina var då förlofvad med monsieur Wickér.
Han sjöng om aftonen, så att den förälskade fästmön var idel
uppmärksamhet. Elin åter kände sig den aftonen nedtryckt af sina inre
qval, och musiken förmådde icke skingra den till fadren och
hemmet evigt återvändande tanken. Hennes blick föll händelsevis, under
det hennes själ var långt borta, på en ung man som satt på
par-terrn, och hvars ögon voro envist fästade på henne. Hans yttre
var så ovanligt vackert, att Elin en stund betraktade honom
tillbaka. Det var något så intelligent, lefnadsfriskt och öppet i hans
drag, att ögat ovilkorligen måste stanna på dem; men snart vände
hon bort hufvudet och inom några minuter var han förgäten. När
■spektaklet var slut och de lemnade sin loge, Elin stödd på grefve
Runas arm, och kommo ut i galleriet, fann hon den unge mannen
stående der, samtalande med en högvext, svartklädd herre, hvilken
vände ryggen åt Elin, men då de förbigående skuffade honom, drog
han sig något åt sidan och vände nu emot Elin sitt ansigte. Utan
att mera veta hvad hon gjorde, släppte Elin grefven, störtade fram
emot den svartklädde herrn, fattade honom om armen och utropade:
„Min fär!“ Han drog sig undan och sade högt på fransyska:
„Damen här är visst sjuk!“ Elin hörde orden och föll
sanslös, icke i golfvet, utan emottogs af den omtalade unge mannen,
som bar henne ned i vagnen. Under några dagar var Elin
försänkt i en vild yrsel, som efterträddes af en förfärlig svaghet. En
dag ■ anmälte betjenten att en monsieur Lange önskade tala vid
henne. Då hon kom ut i salongen, fann hon den unge mannen
från Italienska operan der. Han helsade på henne med en osökt
enkelhet, som genast gaf tillkänna att han icke var fransman, hvil—
het äfven hördes då han talade.
„Tillgif, grefvinna, att jag stör er,“ sade han på svetiska,
„men jag har ett uppdrag till er, hvilket jag lofvat att fullgöra,
nemligen, att från en svensk, hvars namn jag icke skulle få näm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
