- Project Runeberg -  Mannen af Börd och Qvinnan af Folket. En teckning ur verkligheten /
260

(1858) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

„Drifven af sin fortviflan att fadren skulle dö, utan att hon
skulle få se honom eller erhålla hans förlåtelse, och
ihågkomman-de det samtal hon åhört emellan gamle grefven och er, att ni då
yttrade, att er mor fordrat att ni aldrig skulle erkänna Elin för er
hustru, reste hon genast till Kungsborg och ankom dit en stormig
och ruskig novemberafton. Utan att säga sitt namn, bad hon att
få tala vid grefvinnan och efter någon väntan blef hon införd i
samma rum, hvilket sedan blef grefvinnans sängkammare, då hon
efter branden på Furuhof flyttade hit. Der mötte henne
grefvinnan. En lampa brann på bordet och kastade sitt matta sken
på er mors vackra, stolta ansigte. Jag vill bespara er en
beskrif-ning på den scen som följde, sedan Elin sagt sitt namn. Jag vill
icke för er upprepa alla de hårda och äreröriga anklagelser er mor
slungade mot Elin, det förakt- hvarmed hon behandlade henne,
det hat söm hennes tal andades. Förkrossad och förtviflad af
smärta, nedböjd under tyngden af så mycken orättvisa, åhörde
Elin henne, och då hou slutat, då släpade sig den unga qvinnan
till hennes fötter och bad henne om en förbön hos er, att ni blott
ville skänka henne några timmar af ert lif, på det hon skulle få
se sin far; men er mor hade icke något medlidande med det arma
barnet, utan afvisade hennes tårar och böner med hån och förakt,
samt lemnade henne med de orden:

„Icke ens för en timma skall min son kalla er sin hustru,
och aldrig skall ni af mig nämnas för dotter. Lemna derföre detta
hus och spill icke ord eller böner på mig, jag skall ändå aldrig
tillfredsställa er ärelystnad, att inför verlden betrakta er såsom en
slägtinge. Ni är en fremling för mig. Ni är en fiende till min
frid och min familjs ära, och vi kunna icke ens för en natt vara
under samma tak. Jag hoppas derföre att ni genast reser ifrån
Kungsborg, eljest måste jag göra det.“

Elin reste med döden i hjertat; ty en enda omätlig känsla
af hat och afsky fyllde hennes själ. Fjorton dagar derefter var
Elins far död, utan att hafva tillåtit dottren att få träfla honom.
Han hade likväl i sin sista stund rifvit sönder ett testamente, som
han under sin helsas dagar skrifvit, och hvilket hade haft till mål
att göra Elin arfiös. Denna sista handling i dödens ögonblick
tycktes bevisa att han förlät henne. “ — Stephana tystnade.

„Det var då hon skref och bad mig, enligt lagens rätt,
öf-vertaga fövaltningen af den betydliga förmögenheten.1*

„Ja, och ni besvarade hennes bref med att sända en i laglig
form uppsatt handling, hvaruti ni afsade er alla anspråk på
densamma, samt gaf henne full fri- och rättighet att förvalta den sjelf.“
„Kunde jag handla annorlunda, då jag kvarken var eller ville
vara hennes man?“

„Nej! Också var detta ett drag af er, som...............“ Ste-

phana smålog sorgset, „anslog henne, ehuru hon trodde att hen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manqvinna/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free