- Project Runeberg -  Mannen af Börd och Qvinnan af Folket. En teckning ur verkligheten /
262

(1858) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

väcks jag till lif och känsla, utan att behöfva duka undér för en
sådan der våldsam passion, som den ni höll, på att uppväcka."

„Qch som räckte i åtta dagar," sade Stephana skrattande.

„Åtta sekel, min fru; och hade den varat en vecka till, så
hade jag bestäradt skjutit mig för pannan."

„Ni gjorde det som var klokare."

,,Ja, jag reste till Frankrike och började åter följa min
plågoande, som rest ifrån mig under den der evigheten af åtta
ändlösa dygn". Lorden förde näsduken öfver pannan, tilläggande med
ett nästan komiskt allvar: „Ni är en fruktansvärd qvinna; har jag
icke rätt deruti, grefve", utropade han på fransyska.

„I hvad?"

„Att mrs Stephensen hörer till antalet af dem, man bör bedja
Gud bevara sig för att sammanträffa med."

„Det medger jag icke, tvärtom, man står i skuld hos ödet
för den lyckan," svarade grefven.

Lorden kastade sig tillbaka emot ryggstödet och sade med
flegma:

.„Grefve, ni har bestämd! kallt blod i edra ådror. När jag
första gången såg mistress, tänkte jag: Gud bevara mig ifrån att
få en dylik qvinna till hustru."

„Mylord," sade Stephana leende, „ni är just icke serdeles artig."

„Artig, mistress! Jag talar sanning; hade jag fått er till hustru,
så hade ni gjort mig galen." Lorden talade med ett sådant uttryck
af orubbligt allvar, att Stephana, Jacobo och grefven måste skratta,
ehuru litet böjd för glädje Herman var.

„Ni gör mig ju till ett riktigt odjur," sade Stephana.

"Alldeles icke, ni är en engel, och deruti ligger olyckau.
Tänk bara efter, huru ursinnigt man måste älska en engel. Det
finns inga menskliga själskrafter som skulle härda ut dermed,
utan man slutade med att blifva galen."

Alla skrattade. Ilelfrid och Jane kommo äfven in och straxt
efter dem Elin. Hon var mycket blek. och såg lidande ut. Sådan
hade Herman icke sett henne. Lorden gick emot henne, sägande
helt lugnt:

„Ni har haft migrän?"

„Ja," svarade Elin och helsade med en böjning på hufvudet
på grefven och Jacobo.

„Huru befinner ni er nu?" frågade Herman. Det var första
gången han tilltalade Elin direkt. Hon skiftade färg och såg upp till
honom. Han stod stödd emot karmen af den kåsös hon satt sig på.

„Hufvudvärken är nu förbi och jag mår bra," svarade Elin
med. ett mildt leende. „Ni och Stephana hafva tillbringat jaftonen
på tu man hand, tror jag?" bifogade hon.

„Ja, hvad tycker ni, grefvinna", inföll lorden och tog plats hos
Elin, „och ändå har grefven sitt förstånd i behåll."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manqvinna/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free