Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ibättre. Flickan hade somnat, med hufvudet stödtf emot
sängkanten, och allt var så stilla och tyst i natten. Da kom Helfrid
att tänka på, att det var i grefvinnan Gunillas sängkammare de
befunno sig, och då klockan i detsamma slog tolf erfor Helfrid
något, liknande en rysning. Alla de hemska bilder hon hört i
barnaåren om detta rum dykade upp för hennes: inbillning.
Plötsligt knackade det tre lätta slag på dörren, Helfrid flög upp och
var i ett’ ögonblick vid den sofvande flickans ■; sida, der hon blef
stående och stirrade pä dörren. Allt förblef tyst, och Helfrid
hade hunnit lugna ’ sig litet samt beslutatj att gå och se hvilken
det varF då det åter knackade, men den gången hårdare. Nu
gick Helfrid och öppnade. Framför henne ^stod icke grefvinnan
Gunilla, utan — Herman. Helfrid gick ut. ’
„’Sofver flickan?“ frågade Herman.
„Ja! men hvad i Guds namn vill du, vid den här
tiden?“-’„Ilelfrid, jag vill se Stephana.14
„Hvad begär du?“
„Att du låter mig tor en minut få se henne“. Då Helfrid
ännu tvekade, fattade Herman hennes händer, sägande rned ett eget
bönfallandé tonfall: „Helfrid, jag begär ju blott att se henne en
sekund, för att kunna lefvä“’.
:„flerman, du älskar henne“, hviskade Helfrid nästan dödsblek.
„Älskar henné !’1* upprepade Herman långsamt, skötHelfrid åt
sidan, och trädde tyst; in i rummet. Han gick fram 1 till sängen
och betraktade Stephana-ett ögonblick. I detsamma slog hon upp
ögonen:
„Herman!11 hviskade hon med ett matt leende.
„Stephana11, stammade Herman och böjde sig ned. Hon räckte
honom handen och tillade lugnt:
.„Jag har trott att jag skulle-dö, och jag har önskat att se
er innan dess, h Tack, derföre att ni koin. Det skall1 hlifva 111ig
bättre att tillfriskna sédan jag’sett er!-:
„0, Stephana! dessa edra ord komma mig att glömma allt
hvad jag lidit under déssä dagar.“
„Gå nu!“ bad Stephana; men då Herman dröjde-och
betraktade henne; med en blick, som utvisade att han icke tycktés; vilja
åtlydaj tillsägelsen, tillade hon med dét egna, lugna och allvarliga
uttrycket i:■.rösten; endast dessa ord: ,,’Sir Edward*; Herman
spratt till, tryckte hennes händer och lemnade tyst rummet.“
Några dagar derefter låg Stephana, iklädd en lätt
morgon-drägt, på ^n hvilsoffa. Jacobo hade böjt knä vid sidan äf soffan
och höll! Stephanas händer slutna i sina. ■
„Det är mig omöjligt, -Stephana, att ens försöka att fästa mitt
hjerta -vid någon qvinna; och hvarje sådant bemödande från min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
