- Project Runeberg -  Mannen af Börd och Qvinnan af Folket. En teckning ur verkligheten /
267

(1858) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sida vore vanmäktigt; ty minnet af hvad jag lidit står äunu för
friskt för nnn själ.. Lägg härtill att min tro på ditt kön blifvit
betydligt rubbad, så bör du förstå att jag hvarken vill eller önskar
att söka en ersättning för det eden jag förlorat;":

„Men, Jacobo, med ditt lynne och din karakter ar och
förblir det omöjligt att stå ensam. Du behöfver ett något, hvarför
din ideala menniska kan svärma. Du behöfver étt hem:, ett
hjerta, till hvilket du kan luta dig i de veka ögonblicken, och hvar
skall du finna det om ej i en makas bröst. Derföre,- min
älskling, bör du söka dig en varelse, hvilken du kan fästa vid ditt lif
och hvilken står älskande och mild vid din sida."

„Sannt, att jag fordom behöfde det; nu" — Jacobo lutade
pannan emot Stephanas händer, „nu, hvar skulle jag finna en
qvinna som förstod mig, som skulle forma uppskatta det som är
ädelt och rent hos mig?"

„Frågar du mig, hvar?“

„Ja!"

„Helfrid."

„Jag väntade detta namn. Kanske skulle jag hafva älskat
henne, om jag aldrig förr älskat, eller om jag aldrig . .....“
Jacobo smålog.

„Nä, hvarföre fortsätter du ej?"

„Ser du, Stephana, om jag aldrig hade känt dig, utan blott
varit fästad vid Elise, då skulle Helfrid ha kunnat blifva farlig
för mitt lugn; ty hennes lugna, ofta nästan kalla, alltid flärdlösa
och osökta sätt skulle ha inneburit en fara för mig, om jag ej
hade din bild vid hennes sida och det friska ärret i mitt hjerta.
Nu åter kan Helfrid icke blifva annat för mig än en kär syster,
ett barn, som jag skulle vilja leda och uppfostra, hvars ande jag
skulle önska att utveckla så, att den ernådde en lika hög grad af
utveckling som din. Men den qvinnan, med hvilken jag skulle
kunna förena mitt öde nu mera, måste vara min like och ej
ett barn till sin intellektuela menniska. Den der drömmen, att
vid sin sida ega ett ljuft, älskligt barn, den är försvunnen och jag
ville nu i min maka hafva min bästa vän. Dertill förefinnes ej
ännu tillräcklig likställ)mighet emellan mig och Helfrid. Nej, den
enda qvinna, jag efter det lidna skeppsbrottet pa känslornas ocean,
med obegränsad tillgifvenhet kan och är lästad vid, det är Stephana .

„Men jag kan icke blifva hvad du behöfver."

„Jag vet det, och derföre, min vän, blir Jacobo ensam . Han
reste sig upp. „Dessutom, emellan mig och Helfrid ligga högmodets
fördomar. Både hennes och mina. Min brud blef icke Stephana
och icke heller Elise. Nå väl, jag har derföre- sökt mig en annan,
och den heter arbete.“ Jacobo kysste Stephana pa pannan,
tilläggande: „mitt hjerta skall förblifva troget sin första flamma.

„Hvilken förblir din trognaste vän."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manqvinna/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free