Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Grefve Herman, jag har icke ett ögonblick betviflat att hos er
klappar ett ädelt hjerta; men...... .
„Ni har icke ansett det möjligt för mig att öfvervinna den
motvilja Elin iogifvit mig.“.s. 1
„Eller rättare er afsmak för hennes låga härkomst. Hon, er
fars hammarsmeds sondotter, ér fars.1 f. d. skutskeppares dotter.“
„Den tiden är längesedan försvunnen, då jag fästade mig’vid
en menniskas börd. Ni har ju nära nog lärt migförakta min egen
samhällsklass-. Dock, det Ivar icke derom jag nu ville tala.“:;
Han fattade Stephanas hand och slöt den émellån sina båda,
med de orden:
„Lofva att höra mig med tålamod, äfven om jag nu kommer
att i mina ord. öfverskrida det råmärkelni uppställt emellan er och
mig, och om jag i mina uttryck icke alltid kan bibehålla .sir
Edwards flegma.11
„Det lofvar jag; emedan jag nu känner er och vet att ni-ändå
aldrig skallrförneka sir: Edwards sjelfbeherrskning.11.- n
„Tack/‘ Herman kysste handen och släppte den med en egen,
dröjande: rörelse. Derefter lutade han sig tillbaka emot.; e.mmans
ryggstöd och började med ett djupt allvar i rösten:
. ^I)å jag, efter miii -utländska résa, återsåg, Ze]ma, vaknade hos
mig det lifliga intresse, jag, redan vid hennes första uppträdande
inom.vår familj, hade erfarit; men hon var, det oaktadt, alttid i mina
ögon f. d. gouvernanten, som tjent för lön i mina föräldrars hus,
och jag betraktade henne aldrig som min like, ehuru hon upptog
alla mina tankar och känslor. Hon , var en skön blomma, den jag
önskade bryta, för att en timma bära i mitt knapphål och sedan
kasta bort i glömskans graf. Mina begrepp ifrån barnaåren, voro
sådana, att jag betraktade folket, och äfven medelklassen, såsom en
hop underordnade varelser, hvilka voro till, endast-, för de högres
behof och nytta. Med samma känsla ’som menniskor i allmänhet
betrakta räfven de ädlaste djur,’ det vill säga -såsom varelser, öfver
hvika hon kan och bör,I herrska, samt éger rätt:att begagna,:för
uppfyllandét af sina behof, och sina njutningar, med nästan
samma känsla betraktar den verklige aristokraten massän af folket.
Deraf uppkommer denna öb.enägenhét, adeln j alla tider visat emot
folkets upplysning och . intellektuela utveckling.;, ‘För att kunna
beherrska och ’använda det efter sina önskningar och
upprätthållandet af deras? makt har det fordrats att folket skulle vara oupplyst.
Bonden behöfver icke. kunna läsa för att plöja sin åker, och händt-,
verkaren behöfver ingenting annat lära,, än det tyrke, hvarmed-han
föder ;sig och sför hvars produkter dé högre betala honom. Så tänka,
aristokraterna,:*äfven om de af tidens anda hindras att högt uttala
dessä tänkesätt. , Att detta sätt att tänka, slom .gått i arf från
sekler till sekler, måst grundlägga mfvermod; o’ch en
tanklösdättsin-righet, då det gäller de högre klasserna, är naturligt och har just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
