Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för min stolthet. Jag besökte er för att i min tur återkasta den på
er.“-Han fattade lifligt Stephanas bada händer. ..Jag skall aldrig glömma
det nästan elektriska intryck ni gjorde^ då jag trädde in här och ni
stod framför mig. Jag vet icke, Stephana, om man i allmänhet
anser er för skön, jag vet knappast om ni är det; men ett vet
jag, att aldrig än har någon på mig; gjort etfsa magiskt
fängslande intryck som ni. Ifrån första ögonblicket liksöm beherrskade
ni min själ, och med é’n oemot^åndlig makt drog ni mig till er.
Detta välde, som ni emot min vilja och i trots af min’stolthet
utöfvade, : var det som förmådde niigy5 den Öfférmodigej okufligt
högmodige Herman, att blifva er förste tjenare. Att vara i er
närhet, att andas samma luff sbm nilratf vinna en blick aif-bifall,
ett bevis af aktning utaf er, se dér, hvad som utgjorde målet för
mitt lif, min sträfvan och min högsta önskan. Jag var heldre er
tjenare, emedan det beredde mig lönen att se Och höra er, än jag
ville lefva skild från er i rikedom och oberoende.. Med få ord,
jag älskade er. Icke med denna dåraktiga och tygellösa passion,
som utmärkte min tidigare böjelse, utan med en djup allvarlig
nästan helig känsla, som icke lemnar insteg ’för hvarken begär eller
önskningar. Jag såg i er en varelse högre, ädlare" och rikare
be-gåfvad än andra, och jag tillbad i er den adel, inför hvilken man
ensamt kan och bör böja sig med vördnad. Ni är ett barn af
folket, jag vet det, utgånget ifrån samma klasa-isöm Elin, hvars
härkomst jag en gång betraktade med både afsky-bch roisSaktning;
likväl har ni genom edra ovanliga och upphöjda egenskaper tvungit
mig att beundra och vörda er. Jag känner hela min ringhet då
jag jemför ert och mitt menniskovärde. Er ’tillgifvenhet försonade
mig med mitt förspillda lif, och tanken att en gång kurina . . ...“
Han hejdade sig och tryckte Stephanas’ hand till sihä’ lä;ppar.
„Fortfar,hviskåde Stephana. jr,,i!’ *§ !.,r .h.
..Tanken,’1 att en gång kunna blifva värdig1 er käflék, innebaj
för mig lifvets högsta lycksalighet.’ Likväl föreföll’ deh tanken sa’
djerf, att jag endast då vågade lémnä den insteg, här ni lät-skymta
något söm............w f j’
Herman lutade sig ^ tillbaka l emman1’och jförde handen öfvér
pannan.
,,Som?“ upprepade Stephana.
„Som likt en blixt upplyste mig och lät’ mig-’-för An’secund
tro att..........“
„Ni var älskad,« ifyllde Stephana lugnt.-’ . ■ |g
,,Ja.“ Eri tystnad uppstod. Äfveti Stephana hade .lutat sig
tillbaka och tycktes för någfa mihuter vara försjunken i tankar.
Grefven drog en djup suck och återtog:: 1 . , . , „
„Men dessa så .glänsande och förvillande ljus litgingo icke fran
er, utan voro snarare åtefskön från mitt egfet/inreV ty just i e
ögonblick, jag trodde mig uppfåiigä dem, försvunna de,’och nl var
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
